SKVIP skvi4p, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 n.; best. -en resp. -et.
Etymologi
[sv. dial. skvip, m. l. n.; jfr nor. o. nor. dial. skvip (i bet. 2); till sv. dial. skvipa, skvimpa, ösa, stänka, resp. nor. dial. skvipa, strila, sannol. av ljudhärmande urspr. (jfr sv. dial. (Finl.) skvippa, skvalpa, spilla, o. SKVIMPA)]
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svag dryck o. d., lank, blask; äv. bildl.; jfr SKVABB, SKVALP, sbst.1 4. Hwad är detta för skwip du gier mig min Gåsze? Det är ju bara Spis-Öhl. Modée FruR 34 (1738). Ett så surnat andligt skvip, som folket tvingas att köpa för sin sparpenning, skulle de borgerliga rata. Heidenstam Stridsskr. 160 (1912).
