publicerad: 1974
SKYLDSKAP ʃyl3d~ska2p, förr äv. SKYLLSKAP l. SKULLSKAP, r. l. m. l. f. (OPetri Kr. 101 (c. 1540) osv.), äv. (numera mindre br.) n. (OPetri 1: 400 (1528), Östergren (1940; angivet ss. sällsynt)); best. -en resp. -et; pl. (numera mindre br.) -er (Verelius 219 (1681), Leopold 5: 203 (c. 1827)) l. = (Lagerbring 1Hist. 3: 755 (1776)).
Ordformer
(skiöll- 1663. skul(l)- 1556—1682. skyl(l)- 1528—1744. skyld- (sch-, -lld) c. 1540 osv. -skap (sch-, -aap) 1528 osv. -skapp 1682)
Etymologi
1) (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig prägel o. jur.) i fråga om människors börd l. härkomst: släktskap; särsk. (o. i nutida juridiskt fackspr. bl.): (nära) släktskap gm härkomst l. börd, blodsförvantskap (motsatt: samhörighet gm gifte l. svågerlag); äv. konkretare: börd, blod (jfr 3). OPetri 1: 400 (1528). (De) finnas hindrade (från att ingå äktenskap) af dehlz skÿllskaap, dehlz och svågerskapet. VDAkt. 1679, nr 172. (Präst-)Walen förrättas af owälduge Prästmän, emot hwilka, i anseende til Candidaterne, ei något laga jäf af skyld- och förwandtskap, eller annan laglig orsak, anföras kan. PH 2: 1551 (1739). Inom den nyare rätten förstås med agnater de fränder, vare sig af man- eller qvinkön, hvilka på det sätt äro med hvarandra i skyldskap, att hvarje mellanliggande slägtskapsled utgöres af personer af mankön. NF 1: 267 (1875). Den ordning, vari arvingar äro fallna att taga arv efter avliden person, arvsordningen, gäller arvstäkt för arvinge, som på grund av s. k. äkta börd står i skyldskap med arvlåtarn. Hernberg Rättsh. 52 (1922). Den skyldskap, som uppstår genom äktenskapet. Andræ i 3SAH XLV. 1: 448 (1934). En utförligare släktutredning av Stockholms snickareämbete skulle säkert ge samma bild som andra ämbeten, nämligen en fast skyldskap mellan åtminstone huvudparten av mästarstammen och ett parallellförhållande till det prästerliga konserverandet av företrädarens hus. Rig 1949, s. 134. — jfr BLODS-, HALV-, NÄR-, SAMMAN-SKYLDSKAP. — särsk. (numera föga br.) allmännare, om samhörighet mellan folk l. folkslag i fråga om härkomst; jfr 2. Jag (har) högnödigt .. achtat .. den vänskap, som .. Sverige och Danmarck för deres nähre skyldskap och naborskap skuldh ähr emellan, lijkmätigt, att (osv.). AOxenstierna XI. 1: 374 (1634). Wåra förfäders .. med Engländarna fordomdags hafda vmgänge och skyldskap, betygar .. theras språk. Peringskiöld MonUpl. 185 (1710). Afrikas infödingar äro Negrerne; till dem höra, ehuru i aflägsnare skyldskap, äfven Kaffrer och Hottentotterne. Palmblad LbGeogr. 229 (1835).
2) (numera bl. med mer l. mindre ålderdomlig prägel) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1: samhörighet, släktskap. Skylskapen emellan Gudh och oss, vthtryckt j thetta ordet, Fadher. Balck Musæus Ee 4 b (1596). (Osiris) säger sig wara aff den fägersta slächten och i skyllskap med Dagen. Rudbeck Atl. 2: 258 (1689). Hvart och ett förbättradt tänkesätt, har utan tvifvel, likasom sin skyldskap med Christendomsgrunderna, så äfven, i och för sig sjelf, sina egna rätthetsgrunder, hvilka (osv.). Leopold 3: 356 (1816). (Det rimfrostklädda landskapet) var som en sagans värld ... Alf såg och såg, och underliga, lyckovarma drömmar stego upp hos honom. .. de tycktes honom varsla om ett skyldskap, som .. förenade honom med själva markerna. Johansson RödaHuv. 2—3: 145 (1917). I .. (Ibsens) brev och bland hans för eftervärlden bevarade muntliga uttalanden finner man ytterst få upplysningar om stora och inflytelserika litterära upplevelser, men desto flere energiska tillbakavisanden av framkastade antaganden om litterär skyldskap av ett eller annat slag. Kihlman NordProf. 231 (1935). — särsk.
a) (†) i uttr. andlig skyldskap, till följd av fadderskap (se d. o. 1 a) o. d.: andlig släktskap. Thet echteskapet (mellan hertig Valdemar o. jungfru Kristina) wardt sedhan åttskildt, för andelig skyldskap skul. OPetri Kr. 101 (c. 1540). Ther war andelig skyldhskaper (mellan Torgils Knutssons dotter o. hertig Valdemar) .., ty at her Tyrgils hade hallet hertog Waldemar til Christendom (dvs. dopet). Därs. 108. Schroderus Os. 2: 512 (1635).
b) (numera föga br.) om genetisk l. etymologisk samhörighet mellan språk resp. ord o. d.; i fråga om lånord o. d. äv. övergående i bet.: ursprung. Trippa .. är i skylskap med ordet trafwa, och verbo Latino, tripudio. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). För Hr. W(allmark) wore det .. ett paszande göremål, att genomgå hela Swenska språket, beskåda hwart ord på alla sidor, och, så snart desz fysionomi röjde någon utländsk skyldskap, genast utstryka det. Polyfem III. 3: 1 (1810). Så väl i hänseende till ord som grammatiska former visar .. (sanskrit) sig äga en omisskännelig skyldskap med Persiskan, Grekiskan och de Germaniska tungomålen. Palmblad HbGeogr. 1: 84 (1826).
c) (numera föga br.) om mera objektivt l. ur systematisk synpunkt konstaterbar likhet l. samhörighet; jfr b. Tå man rätt betrachta will färghornas ursprång och skyllskap, så wthgå the fem förnämlighe Medelfärghor, som äre Rödt, blåått, grönt, gult(,) gråått, af huijtt och suart. Forsius Phys. 316 (1611). Tenn .. är i skylskap medh Bly, alleenast thet är itt hwitt metall, aff myckit reenare materia. Dens. Min. 55 (c. 1613); jfr α. Skylldskap imellan Skörbjugg och Rötfeber, har nog tydeligen visat sig i Sjukhuset. VetAH 1785, s. 92. — särsk. (†)
α) i fråga om ämnens kemiska egenskaper: frändskap (se d. o. 2 e), affinitet. UHiärne (c. 1700) hos Celsius Alm. 1737, s. 28. Vthi Solutione är een regla: Similia similibus solvuntur, det som ett ting vplöser, haar medh dy en skyldskap, och måste wara af samma art. Dens. Förb. 18 (1706).
β) om botanisk släktskap. Af brist på specimina kan ej frukten (av Stellaria humifusa) beskrifvas, men detta oaktadt, lär ej des skyldskap med Stellariæ slägte kunna dragas i tvifvelsmål. VetAH 1789, s. 126.
3) (†) konkret(are), om personer som äro (nära) besläktade: släkt. Finnes elliest (utom föräldrar o. syskon) någon aff skyldskapen, eller andre som aff kärleek och affection will göra Brudefolckedt bijstånd, att sådant honom fritt står. RARP 3: 268 (1642). (Andromache:) Mig tycks jag ser ännu en wild och rasand Pyrrhus / .. yppna sig en blodig wäg, med dråp / Af mina bröder, och min hela skyldskaps mord. Gyllenborg Andr. M 2 b (1723). Botin Utk. 193 (1760).
4) (†) i sg. best., i fråga om härstamning: spinnsidan. Job (är) på Skylskapen aff Ismael: och på Swerdsijdan ifrå Isaac och Esau kommen. Lælius Bünting Res. 1: 214 (1588).
Ssgr (i allm. till 1, numera bl. ngt ålderdomligt l. jur.): SKYLDSKAPS-BAND. av skyldskap l. släktskap betingat band (se band, sbst.1 2 b), släktband. BoupptSthm 1686, s. 895 b, Bil. särsk. bildl. (jfr skyldskap 2); särsk. i uttr. andligt skyldskapsband. Böttiger 4: 157 (1852, 1869). —
-FÖRHÅLLANDE. av skyldskap l. släktskap betingat förhållande (se d. o. 5), släktskapsförhållande. Strinnholm Hist. 3: 7 (1848). Kallenberg CivPr. 1: 258 (1917). särsk. (numera föga br.) till 1 slutet. Rydberg Urpatr. 5 (1873). —
-JÄV. jur. jäv grundat på vederbörandes (särsk. en domares l. ett vittnes) skyldskap med den l. dem som saken l. målet gäller. SC 1: 1044 (i handl. fr. 1817). NordT 1885, s. 258 (om vittnesjäv). Minnesskr1734Lag 2: 1034 (1934; om domarjäv). —
-LED.
1) (numera mindre br.) = -grad (jfr led, sbst.1 10 c). Kräncker någon Möö eller gör Lönskelego i någon skyldskapz Leed, som icke står uttryckeligen Levit. 18. förbuden, han skal bötha Ottatijo Dahler. Schmedeman Just. 164 (1615). Gudh hafwer ingenstädes i sitt Ord förbudit Echtenskap vthi then tridie Skyldskaps Ledhen. Schroderus Os. 2: 566 (1635). Naturliga barn ärfde intet, och än mindre, då de woro födde .. inom de förbudna Skyldskaps- eller Swågerlags-lederna. Lagerbring 1Hist. 3: 257 (1776). Hwad är Genealogien En Wetenskap, som utreder märkwärdige Personers Härkomst, Förbindelser och Skyldskapsleder. Regnér Begr. 15 (1793). Cannelin (1939).
2) (numera föga br.) i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om genetisk samhörighet mellan språk (jfr skyldskap 2 b). Rydqvist SSL 1: 491 (1852). —
(2 b) -ORD. (†) (med visst annat ord) etymologiskt besläktat ord. Kellgren UnderrSvOrdab. 6 (1787). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content