SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKÅ skå4, sbst.2, r. l. f. (Brauner Åker 48 (1752) osv.) l. n. (Schultze Ordb. 4207 (c. 1755) osv.); best. -n, ss. n. -et l. -t; äv. SKÅN skå4n, n. (Larsson i By SistKärv. 56 (1914) osv.) l. r. l. f.; best. -et resp. -en.
Ordformer
(skå 1752 osv. skån 1901 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skå, skån, f. l. n., lutning, sluttande berg l. backe, snett vindsutrymme under yttertak, gles botten över loge o. d.; jfr nor. dial. skå, n., lutning, snedd, nisl. ská, f., skevhet, snedhet; till det adj. (med bet.: sned) som föreligger i dan. o. nor. dial. skå, möjl. samhörigt med mht. schæhe, adj., skelande o. (med vernersk växling) sv. dial. (Finl.) skägga, gå snett l. på sidan]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utrymme inuti byggnad bildat av det lutande yttertaket o. ett därunder befintligt vågrätt underlag; numera företrädesvis dels om förvaringsutrymme i lada l. bod o. d. mellan yttertak o. på bjälkar vilande golv l. botten (särsk. liktydigt med: skulle, höloft), dels i utvidgad anv., om golv l. gles botten på skulle l. höloft. Skån, eller som på andra orter kallas ränderna, är rätta rummet för Hwetet i Ladan, der torkar det friare. Brauner Åker 48 (1752). 4 Lasz Klufwit wirke eller stänger (att användas) til gles skulle eller skå öfwer Logen. Dens. Bosk. 89 (1756). På logens panel eller s. k. skån (upphissades) så mycket hafre, att bärbjelkarne .. gingo af. SD 1901, nr 482, s. 2. På skå (i båtskjul finnas): l fiskryssja, 8 st. ålkassar (m. m.). Fatab. 1914, s. 50. En krävstinn uggla glor från skånets stänger. Larsson i By SistKärv. 56 (1914).
Ssg: SKÅ-HÄLLA. [sv. dial. skåhälla] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) om den till hylla tjänande (av en häll bestående) övre, horisontellt liggande delen av en öppen spis (som mot snedtak bildar en ”skå”). Enström Järnv. 134 (1928).
Spoiler title
Spoiler content