SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÅL skå4l, sbst.4, r. l. f. (m. ÖoL (1852: Skålar, pl.; möjl. att hänföra till sg. skåle)), l. (säkert anträffat bl. i bet. 4, men där företrädesvis) SKÅLE skå3le2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Serenius osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. skåla, SkeppsgR 1555, s. 2 a (: Maste skåller)); förr äv. SKÅLA, sbst.1, r. l. f.; pl. möjl. -er (se ovan).
Ordformer
(skål 1836 (: mastskål) osv. skåla 1798. skålar, pl. 1734 osv. skåle 1935 (i bet. 4) osv. skålen, sg. best. 1796 osv. skåller, pl. 1555 (: Maste skåller))
Etymologi
[sannol. av (det i motsv. anv. icke anträffade) lt. schaal (mlt. schale, skal, kantbräde av sågstock) l. (det i bet. 1 o. 2 anträffade) holl. schaal (mnl. schale) l. t. schale (fht. scala), alla eg.: skal (se SKAL, sbst.1); vokalen å i sv. beror antingen på att ordet lånats från lt. l. t. dialekter, där a övergått till å, l. på att ordet (i sht i bet. 2) anslutits till SKÅL, sbst.2 (jfr med avs. på bet. särsk. SKÅL, sbst.2 4 a η); formen skåle möjl. utlöst ur pl.-formen skålar; med avs. på formen skåla jfr sv. dial. (Finl.) skåla, f. (i bet. 2). — Jfr SKÅL, sbst.3, SKÅLA, v.3, SKÅLIG, adj.2]
1) bräda som vid sågning uppkommit av den yttersta delen av en stock; ss. ssgsförled.
2) sjöt. om ett ibland på ena (lång)sidan urholkat stycke av trä o. d., som till förstärkning l. skydd fästes på rundhult l. tåg o. d.; äv. i utvidgad anv., om böjt plåtstycke med motsv. anv.; jfr LATTA a. Serenius Qqq 4 a (1734). Skålar och Klampar som spikas fast på Råerne. Hammar FartygOstIndComp. 62 (i handl. fr. c. 1771). En skål bestående af en 2,5 tum tjock planka som räcker från bröstklossen till 1 1/2 fot nära däck. Witt Skeppsb. 243 (1863). Ekelöf Ordl. (1898; äv. i utvidgad anv.). Masten förstärkes af skålar .., vid större master såväl på för- som akterkant som på sidorna. Engström Skeppsb. 75 (1904). — jfr MAST-, STÖT-SKÅL.
3) (i formen skål) (†) koll., om bräder o. d. varmed ngt beklädes; jfr 4. Cavallin (1876).
4) [jfr 3] byggn. skålning (se SKÅLA, v.3 3). SvUppslB (1935). 2SvUppslB 30: 992 (1954).
Ssg (jfr skåla, v.3 ssgr): (1) SKÅL-VIRKE, sbst.1 (sbst.2, 3 se sp. 5691, 5697). [jfr t. schalholz] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll., om kantbräder o. d. (särsk. använda till kolning l. bränsle). LbFolksk. 878 (1907).
Spoiler title
Spoiler content