SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÅL, sbst.5, n.; pl. = (IErici, Broman).
Ordformer
(skål 1591 (: Skål Jernn)—c. 1730. skålle- i ssg 1595 (: Skålleiernn))
Etymologi
[jfr nor. dial. skar; sannol. identiskt med fsv. skardh, skåra, inskärning (se SKAL, sbst.2), o. eg. betecknande hack l. skåra i tänderna. — Jfr SJÖ-SKÅL, SKAR, sbst.1, SKÅLA, v.4, SKÅRD]
(†) i hästs mun: utväxt (på tand l. tandkött l. gom l. under tunga). Wil Hästen intet äta. Ther til äre många Orsaker, nembl. Hungertyttor .. eller Skåål och onda Tänder som förhindra honom. IErici Colerus 2: 254 (c. 1645). Som Skåhl .. äro månghanda; anten på tänderna, eller tandköttet, under gomen, på tungan, eller anorstädes wäxte; Så fordras (osv.). Broman Glys. 3: 167 (c. 1730).
Ssg (†. Anm. Ssgn är möjl. äv. att hänföra till SKÅLA, v.4): A: SKÅL-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 5683). (skål- 1591—c. 1730. skåle- 1595) [fsv. skardha iärn (Arnell Brask Bil. 1: 37), sv. dial. skåljärn] järnverktyg för bortskärande av utväxter i hästs mun. GripshR 1591, s. 170. Broman Glys. 3: 167 (c. 1730).
B: SKÅLE-JÄRN, se A.
Spoiler title
Spoiler content