[jfr sv. dial. (Finl.) skanglog, skanglot, gänglig; sannol. avlett av sv. dial. skangla, skångla, gå o. slänga med benen, gå vårdslöst, sannol. besläktat med SKANK, sbst. — Jfr SKANGLE,SKANKLOT,SKÅNGLA]
(i Finl., bygdemålsfärgat) (mager o.) skranglig. (Hästen som icke fick nog föda) magrade dag från dag och blef skånglig som en kåk (dvs. krake). Hertzberg Päivärinta 3: 108(1886). — jfr LÅNG-SKÅNGLIG.
