[sv. dial. (Finl.) skägge, öknamn på skäggig person; jfr fvn. skeggi, man (i ssgn eyjarskeggi, om färöing); avledn. av SKÄGG]
(†) ss. förled i ssg: man som har (så l. så beskaffat) skägg; äv. osammansatt, ss. nedsättande beteckning på man med skägg. Såssom iag ohm någre flere wåhre medbröder i ted andre mett bref förmelt haffuer, som af den lille skäggen (dvs. hertig Karl) ähre belugne och förolempede, så ähr h(err) Hogen(skild Bielke) af honom wärsth vtmåladh. SBanér(1597) i HB 2: 339. — jfr JÄMN-SKÄGGE.
SAOB
