publicerad: 1975
SKÄGGA ʃäg3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. skiägga, skjägga)
I. tr.
1) (vard.) motsv. SKÄGG 1: (lekfullt) skrubba (ngn) med skäggig l. skäggstubbig haka. SvTyHlex. (1851). Lundell (1893).
2) (numera föga br.) motsv. SKÄGG 1: betäcka (ngt) med skägg; ss. skägg betäcka (ngt); jfr SKÄGGAD (anm.). Et fint fjun .. hade börjat skägga de delar (av underlivet), som vanligt betäckas med hår. VetHLäk. II. 3: 46 (1795).
a) (numera föga br.) kok. motsv. SKÄGG 4 a α, d. Björklund KokB 35 (1847; med avs. på ostron). När .. (kronärtskockorna) äro kokta, upptagas de, afbladas och skäggas, så att bottnen blir ren. Därs. 122.
b) tekn. motsv. SKÄGG 4 m. EldhandvSkjutsk. 2: 53 (1886). (Universalsmidningsmaskinen) är .. konstruerad för sådana smidda arbetsstycken, som antingen före eller efter stukningen skola lockas, skäggas o. dyl. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 522. Skäggning. .. (dvs.) Borttagning av skägg från stans. Sällfors ArbStInd. 401 (1939). — jfr VARM-SKÄGGA.
II. intr. l. refl.
a) sjöt. (ha lossnat o.) hänga o. slänga l. spreta ut o. d. En lös ända skäggade i surrningen. På babords sida .. hade två bord under båtens häftiga arbete i sjön lossnat från sina fästen i stäfven. Det ena bordet fick genom ”skäggningen” en två famnar lång spricka. GHT 1897, nr 282 A, s. 2.
b) sjöt. om tågvirke i tackling o. d.: haka upp sig l. trassla till sig, rispas upp o. fastna i block o. d.; jfr SKÄGG 1 g ζ. (Märsseglet) anslås med en säker stropp, uti hvilken enkla blocket af lofvardts fall hakas, tviflas på hake och beslag, pålägges borg igenom stroppen och om fasta parten af fallet, så försigtigt, at parterne ej skjägga uti blocket. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 282 (1796). Kommer Engström ihåg, hur han klättrade opp i masten när flagglinan hade skäggat sig(?) Engström Milst. 167 (1929). Skägga (dvs.) (om tågvirke i tackling) rispa upp sig så att det fastnar i taljan. NysvSt. 1962, s. 23.
c) (numera i sht i Finl.) allmännare, om mekanism l. maskin o. d.: krångla, haka upp sig; äv. om ngt i trång passage o. d.: fastna. Tunnan skäggar i dörren och — kommer ej ur fläcken. Lindqvist SatHumRyssl. 133 (1900). Bergroth FinlSv. 351 (1917; angivet ss. ”bygdemålsord”). (Attentatorn, vars första skott missat,) avsköt ett andra skott ... Därmed skäggade mekanismen i pistolen. Den tomma patronhylsan fastnade, så att intet nytt skott kunde avlossas. Zilliacus Stämpl. 23 (1922).
d) (numera i sht i vissa trakter, vard.) i bildl. anv. av (a o.) b, c.
α) krångla till sig (se KRÅNGLA TILL 3 slutet), haka upp sig (se HAKA UPP 2 a); i sht förr äv. i sådana uttr. som skägga i taljorna l. blocket, krångla till sig, haka upp sig. ”Uff!” pustade .. (kaptenen). ”Om någon ting skäggar i blocket, när jag vill brassa voor de vind emellan husknutarne, är det rätt åt mig. Erfarenheten har många gånger visat att sjö-lyckan endast trifs på sitt eget, våta element. Sparre Sjökad. 271 (1850). Åtskilliga hinder hade vållat ett uppskof i Larssons resa. Någon formalitet hade felats för att utbekomma landshöfdingens pass ... Kort sagdt, det skäggade i taljorna, som sjömännen säga, och törhända skäggade något äfven i Larssons eget beslut. Topelius Fält. 4: 193 (1864). Kalle blir storarg om någonting skäggar (då han metar). Sparre Alfåg. 130 (1916). Hamilton Dagb. 2: 330 (1918).
β) icke stämma l. vara till fyllest; slå fel. Räknemästarn .. kastade upp en ekvation, som .. gav det svaret, att djupet (i hålan) kunde vara .. (mellan 370 o. 460 m). ”Vad gör det där i svenskt mått nu då?” ville de andra veta. .. ”Så där mellan 1,250 och 1,550 löpfot”, lät svaret ... ”På det viset skäggar din uträkning hela 300 löpfot?” inföll Vickbom'en. Högberg Baggböl. 2: 140 (1911). O ve, min visdom skäggar! Här får ej älskas — och ändock, kravaller spörjas inga. Lindqvist RysslSång II. 3: 48 (1936).
2) [anv. beror sannol. på att person som spelar saxofon fört tanken till ngn som fingrar på l. stryker sitt skägg] (starkt vard.) intr.: spela saxofon (l. annat trumpetliknande blåsinstrument). Farsan lira' altsax i sin ungdom, infaller Dagge. Men nu sitter han förstås bara och skäggar för morsan nån gång då och då. DN 6/6 1965, Söndagsbil. s. 1.
3) tekn. refl. (o. intr.), motsv. SKÄGG 4 m: bilda l. få skägg o. d. — särsk. ss. vbalsbst. -ning. Materialet i klubban (från vilken en flisa lossnat) har .. analyserats och hårdhetsprovats. .. (Därvid) har det vid jämförande provningar visat sig att klubbor med nära dubbla hårdheten i stor utsträckning användes utan att visa tendens till vad man brukar kalla skäggning. LD 1959, nr 157, s. 5.
Ssgr (till I 3 b, tekn.): A: SKÄGG-DYNA. dyna (se dyna, sbst.1 4 b) l. sänke i skäggpress. Karleboser. 2: 28 (1943). —
-PRESS. maskin för skäggning medelst arbetsstyckenas pressande i en dyna (se dyna, sbst.1 4 b) l. ett sänke; jfr press, sbst.1 2. Dædalus 1955, Ann. s. 19. —
Avledn.: SKÄGGARE, sbst.2, m. tekn. till I 3 b: person (arbetare) som utför skäggning. FörtArbJärnv. 70 (1946). SvYrkeslex. 2: 58 (1965).
Spoiler title
Spoiler content