SKÄLLRA v., l. SKILLRA, v.5 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(skillr- c. 1847. skällr- 1873)
Etymologi
[sv. dial. skällra; möjl. av ett icke anträffat lt. schellern, schillern, till schellen, schillen, skala av (mlt. schellen, schillen), till mlt. schelle, schille, skal (se SKÄL, sbst.2); med avs. på ordbildningen jfr t. schillern, glänsa (se SKILLRA, v.3). — Jfr SKILDERBRÄDE]
(†) skärfla (läder o. d.). Kromknif — till skillrande af lädret. Rig 1934, s. 104(c. 1847). Den .. (på en målning av en skomakarverkstad) befintliga bänken eller .. bocken begagnades för att derå skällra och ansa lädret. Hägg Fotbeklädn. 13(1873).
