SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1975  
SKÄLLOR, sbst. pl.
Etymologi
[till SKÄLLA, v.3]
(i Finl., vard.) motsv. SKÄLLA, v.3 2: ovett, bannor; jfr GRÄLOR. Länge nog hörde jag prestmannens bannor och skällor. Ahrenberg Roj. 35 (1901). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 92 (1958).
Spoiler title
Spoiler content