SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄNKSA ʃäŋ3ksa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till SKÄNKA, v., l. SKÄNK, sbst.1, l. SKÄNK, sbst.2; jfr Landsm. B 19: 116 ff, 148 (1918)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) skänka (se SKÄNKA, sbst. 1). Utmed skänkväggen (i matsalen) stodo (när middagen skulle serveras) väntande skänksan och ytterligare en piga, båda skrudade i ljusa bomullsförkläden. Fatab. 1929, s. 98 (c. 1920; från Västergötl., i skildring av förh. på 1860-talet).
Spoiler title
Spoiler content