SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRPHAKE sbst.2, m. (sbst.1 se SKÄRP ssgr).
Ordformer
(skerp haka)
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat mlt. scherphake, av scherp, skarp (se SKARP, adj.), o. hake, hakebössa (se HAKE, sbst.2); jfr SKÄRPHAMMARE]
(†) lätt kanon l. dyl. med hake (se HAKE, sbst.2 1 j)? Skeppsinvent. 1544. Båtthens Tackel och segel är gammalt En skerp haka. Därs.
Spoiler title
Spoiler content