SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRR ʃær4, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[till SKÄRRA, v.1]
(mera tillf.) skärrande (se SKÄRRA, v.1 b) läte l. sång, skärrande. Nu brast där ett knarr och ett skärr och ett skorrande i stillheten. Riptuppen for upp. Rosenius SvFågl. 3: 347 (1930).
Spoiler title
Spoiler content