SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRRA ʃær3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skiärra)
Etymologi
[till SKÄRRA, v.1; jfr ä. d. skærre]
(numera i sht i skildring av ä. förh.) redskap för åstadkommande av skärrande ljud, skramla, skallra. KulturbVg. 2: 158 (1720). (Det) wore .. att förwänta att brandsynen wille föreslå någon ändring .. såsom t. ex. att nattwäktarne förseddes med skärror hwars kända ljud i natten har en wäckande egenskap. VexjöBl. 1846, nr 5, s. 1. 3NF 3: 1103 (1925; om ä. förh.). — jfr HAND-, HORSA-, HÄST-SKÄRRA.
Spoiler title
Spoiler content