[möjl. av mlt. scherren l. ä. t. scherren (av mht. scherren), samtliga: krafsa l. skrapa o. d., i avljudsförh. till t. scharren (se SKARRA, v.2)]
(†) = SKARRA, v.2 1. Dett andra (såret) tuå finger der ifrån uthi huudan och kiöttet skärrat (men utan att såret når benet). VRP 1695, s. 119.Därs. 120 (med avs. på hud).
