SKÖLDUNGAR ʃöl3duŋ2ar l. SKJOLDUNGAR skjol3d-, sbst. pl.
Ordformer
(skjold- (ski-) 1697 osv. sköld (skj-) 1816 osv.)
Etymologi
[jfr d. skjoldung, fvn. skjǫldungr, feng. scildingas, pl., daner, nylat. (Saxo) skioldungi, pl.; sannol. till d. skjold, sköld (se SKÖLD, sbst.2), o. med en urspr. bet.: sköldbärare l. dyl.; enl. sägnerna dock till SKJOLD, namn på sköldungarnas mytiske stamfader]
om medlemmarna av en dansk kungaätt som enl. sägnerna regerade i Danmark under sen folkvandringstid. Peringskiöld Hkr. 1: 39(1697). 3NF 17: 1108(1932).
Ssg: SKÖLDUNGA- l. SKJOLDUNGA-SAGA. [jfr d. skjoldungasaga, fvn. skiǫldunga saga] i sg. best., om en (nu förlorad, av Snorre Sturlason m. fl. omnämnd) saga som behandlade sköldungarnas öden. Säve Yngl. 41(1854).
