SKÖLJ ʃöl4j, r. l. m. (Vi osv.) l. n.; best. -en resp. -et.
sköljning o. d.; särsk. motsv. SKÖLJA 1, 2, 6; äv. konkretare, om enskild omgång då ngt sköljes; äv. bildl. Kunnig valkare, kompetent att förestå valk och skölj i en större klädesfabrik sökes per genast. SDS 1901, nr 46, s. 4. Vi 1952, nr 25, s. 28 (bildl.). — jfr UPP-SKÖLJ. — särsk. (numera föga br.) konkret: fetthaltig, utspädd sodalösning för sköljning (se SKÖLJA 6) av skinn vid sämskgarvning. NF 10: 409 (1886). 2NF 17: 172 (1912). jfr (konkret, om ngt avsköljt): Skuler .. (dvs.) afskölj och afskräde efter matlagning. Rääf Ydre 2: 77 (1859); jfr AVSKÖLJE o. SKÖLJA 6 e.
SAOB
