publicerad: 1975
SKÖLJA ʃöl3ja2, v. -er, -de, -t, -d (pr. sg. ind. akt. sköl Job 14: 19 (Bib. 1541), LPetri Job 24: 8 (1563). sköljer Palmchron SundhSp. 40 (1642: sköllier) osv. — pr. sg. pass. sköljes Ehrenadler Tel. 226 (1723: skiöljes) osv. sköljs Bellman (BellmS) 11: 199 (1793) osv. — imper. sköl LPetri 2Post. 284 a (1555: skölet (dvs. skölj det) aff), OMartini Läk. 51 (c. 1600: skjöl). skölg Lindh Huuszapot. 11 (1675: siölg), Envallsson Hofsl. 16 (1786). skölj Rogberg Pred. 1: 104 (1825) osv. sköll BOlavi 26 b (1578). — ipf. skulde TbLödöse 477 (1601). skålde Spegel GW 87 (1685: öfwerskålde). skölde Lælius Bünting Res. 46 (1588: vthskölde), Bælter JesuH 5: 3 (1759). skölgde Rudbeck Atl. 1: 715 (1679: skiölgdes, pass.), Widegren (1788). sköljde Möller (1790) osv. — sup. schylt BtÅboH I. 9: 32 (1637). skolt Job 22: 16 (Bib. 1541: borttskolt). skölgt Broman Glys. 1: 343 (1710), Widegren (1788). sköljt Swedenborg RebNat. 1: 11 (1719) osv. skölt Spegel ÖPar. 7 (1705: Skiölt), HovförtärSthm 1758, s. 2714. — p. pf. skold BOlavi 54 a (1578: skolt, n. sg.), Spegel ÖPar. 62 (1705). sköld Schroderus Comenius 562 (1639), CAEhrensvärd Brev 2: 102 (1796: skjöld). skölgd Serenius EngÅkerm. 165 (1727), Widegren (1788). sköljd Möller (1790) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 2: 767 (1749)), -ERI (se avledn.), SKÖLJNING (Lindestolpe Färg. 50 (1720: skölgningen), Schultze Ordb. 4328 (c. 1755) osv.), SKÖLNING (†, Linc. 1640; under gargarizatio), PH 5: 3524 (1753: skjölningen)); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SKÖLJ.
Ordformer
(skiolie- i ssg c. 1580 (: Skioliewiin). skolj- (-lij-) 1582—1736 (: skolja-cum). skylj- (schy-, -li(j)-) 1579—1796. skölg- (siö-, skiö-) 1675—1788. skölj- (schö-, siö-, skiö-, skjö-, -li-, -lli(i)-) 1538 osv. sköll- i ssg 1719 (: Sköll-Skåålar))
Etymologi
[fsv. skylia, sv. dial. skyli (med apokoperad ändelse), skyla, skylla, skölja, skölle, sjålja, skåli (med apokoperad ändelse); jfr fd. skylle, skøllie (d. skylle), nor. skylle, nor. dial. skylja, mlt. o. lt. schölen; nära besläktat med SKULA, sbst.; formerna skiolie- o. skolj- bero (liksom sv. dial. sjålja, skåli) möjl. på anslutning till ipf. skålde, sup. skolt, p. pf. skold; med avs. på formen skölg- jfr de etymologiska upplysningarna under DÖLJA. — Jfr SKVALA, SKÖLJE]
1) om ngt flytande, i sht om hav l. våg (jfr 2—4): strömma l. svalla över (ngt), överskölja (ngt); strömma l. svalla l. bölja l. plaska l. slå mot (ngt); stundom: svepa l. vräka mot l. över (ngt); äv. (se särsk. b): strömma fram genom (ngt); stundom äv. med personobj. Ingen Winter kommer, förr än Saltsiön skölgt Ahlroten. Broman Glys. 1: 343 (1710). Bränningen slog in och sköljde mig med sitt kalla skum. Palmblad Nov. 3: 17 (1841). Trindsnö måste antingen höljas eller sköljas. (D. v. s. har med sig mera nederbörd.) AntT VII. 2: 94 (1883). Lagergren Minn. 4: 35 (1925; om regn). Som den bölja / du ser skölja / stranden av vårt fria land / smyger Britta sig mjukt uti din famn. Taube Sjösalabok. 41 (1942). — jfr BE-, KRING-, OM-, UT-, ÖVER-SKÖLJA o. REGN-SKÖLJD. — särsk.
a) (i vitter stil) om tårar l. blod l. svett o. d.: överskölja l. övergjuta (ngt); strömma över (ngt); äv. med personobj. Mit blod skall gräset skölja! Creutz Vitt. 59 (1753, 1762). Tårar Gubbens (dvs. näckens) anlet skölja, / Ned han dykar i sin bölja. Stagnelius (SVS) 1: 371 (c. 1815). Jag .. känner, att svetten sköljer mig från hufvud till fot. Geijerstam LycklMänn. 154 (1899). Strida tårar sköljde deras kinder. Lagergren Minn. 5: 190 (1926). jfr BLOD-SKÖLJD.
b) (numera bl. tillf.) om dryck: strömma fram genom (del av persons kropp); särsk. med anslutning till 6 b, med särskild tanke på att drycken härvid renar den del av kroppen som den strömmar fram genom (äv. i uttr. skölja och rena ngt från ngt). Palmchron SundhSp. 40 (1642; om soppa). (En dryck av rabarberpulver kokt i vatten o. mjölk) skjöljer och renar tarmarna ifrån then skarpa och brännande materien, som altid följer wid rödsoten. Aken Reseap. 34 (1746). Adlerbeth HorSat. 70 (1814; om vin). Helsingius Ungd. 94 (1917; om visky).
c) med anslutning till 6 (jfr b), i fråga om att strömma fram över l. överskölja o. härvid rena l. rengöra ngn l. ngt.
α) (†) i uttr. skölja ngt från ngt (jfr b), om regn: strömma fram över ngt o. därigm rena det från ngt. Biberg Linné Oec. 15 (1750).
β) med obj. o. predikativ, i sådana uttr. som skölja ngn vit och ren, gm att överskölja göra ngn vit o. ren. Börjesson E14 131 (1846).
2) om ngt flytande (jfr 1, 3, 4): strömma l. svalla l. rinna; ofta med bestämning inledd av prep. mot l. över, betecknande det l. den som ngt strömmar osv. mot resp. över; äv. med obj. betecknande resultat: gm strömmande osv. åstadkomma (hål l. fördjupning o. d. i ngt); äv. bildl. Vattnet hade sköljt en djup fåra i sanden. ÖB 125 (c. 1712: mot). Saltskummet yr oss i ögonen och en liten flod sköljer fram och tillbaka öfver däcket. Lewenhaupt Reddy 48 (1907). Ruin SjunknH 190 (1934, 1956; bildl.). Vi färdas längs foten av en ståtlig, förhistorisk strandbrant, .. där vattnet fordom sköljt. Hörner ResLop 151 (1936). — jfr UT-SKÖLJA. — särsk.
a) (†) i uttr. skölja (in)på l. till ngt, strömma l. svalla l. vräka sig mot ngt, skölja (i bet. 1) ngt, skölja tätt under ngt, om vattendrag: rinna tätt förbi ngt. Stora hafvet sköljer in på Slottsmuren (i Varberg). HSH 6: 92 (1658). Wexionius Sinn. 3: G 4 a (1684: på). Straxt böd du (dvs. Achilles) haafzens swall till wåra strander skiöllia. SkrVSocLd 22: 115 (c. 1685). Tilas CurrVitæ 82 (1756: tätt under).
b) om regn: strömma l. skvala l. ösa (ned); numera i sht i förb. skölja ned l. ner; äv. opers.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr HÄLLA, v.1 3. Genom Ryssland han trumman följt, / Der isiga skurar och blodregn sköljt. Snoilsky 2: 85 (1881). Det regnade som aldrig förr; det sköljde ner, som om himmelens slussar varit öppna. Hedin Pol 2: 260 (1911). Blyregnet .. (från maskingevären) sköljde öfver lefvande och döda. Janson CostaN 2: 246 (1910). jfr (†): The warda wåte aff thet som sköl nedher aff berghen. LPetri Job 24: 8 (1563; Luther: wenn ein platzregen von bergen auff sie geusst; Bib. 1917: Av störtskurar från bergen genomdränkas de); möjl. särsk. förb. jfr NED-SKÖLJA.
c) om tårar: strömma l. rinna (över l. utför ngt). Hedenstierna Marie 10 (1896). Tårarna sköljde utför hennes kinder. Dardel Adelsb. 79 (1925).
d) (†) ss. vbalsbst. -ning, om blodvallning (äv. konkretare). Sköljningar gå öfver kroppen. Tholander Ordl. (1872). jfr BLOD-SKÖLJNING.
e) (†) i utvidgad anv. (jfr b), om malmrusa i överställe i masugn: glida l. falla ned i stället i klumpar. Rinman (1789). JernkA 1824, s. 74.
3) om ngt flytande, särsk. om våg l. regnvatten (jfr 1, 2, 4): föra med sig l. förflytta (ngn l. ngt från l. till en plats o. d.); spola bort l. bortföra (ngn l. ngt från l. ur ngt); äv. i uttr. skölja ngn l. ngt överbord, vräka l. spola ngn l. ngt överbord. Palmchron SundhSp. 286 (1642). Steenarna och Klapper wäria, at icke Regnwatnet sköllier Jorden ifrån Rötterna. Risingh LandB 14 (1671). En jättevåg, som allt fördöljer, / Sitt kalla skum mot stäfven sköljer. Oscar II 2: 287 (1868, 1887). Östergren (1940: över bord). — jfr AV-, BORT-, IN-, NED-, UNDAN-, UPP-, UR-, UT-SKÖLJA. — särsk.
a) (†) med anslutning till 6 e, om dryck: vid sin passage genom persons kropp avlägsna l. driva bort (ngt skadligt); utom ss. förled i ssg anträffat bl. dels i uttr. skölja och driva ngt sin kos, dels i utvidgad anv., i p. pr. mer l. mindre adjektiviskt, om förmåga hos dryck: som avlägsnar l. driver bort skadliga ämnen. Hiärne Underr. 7 (1702: sin koos). (Medevi-)Watnets .. skölliande Krafft. Därs. 40.
b) mer l. mindre bildl. Spegel ÖPar. 62 (1705). Hvad är ert rykte? o! hvad är ert namn? / Ett stoftgrund mer, som tidens vågor skölja / Till glömska bort i evighetens famn. BEMalmström 6: 294 (1839); jfr SKÖLJA BORT 1. Krusenstjerna Pahlen 7: 358 (1935).
4) (i vissa trakter) om sjö l. vattendrag: göra sig fri från is, bli isfri, bryta upp; jfr RENSA III 1. Nordforss (1805). Tämnaren har ännu inte sköljt, men isen är porös. UNT 1952, nr 101, s. 10.
5) om person (stundom äv. om sak som innehåller l. för med sig vätska), i fråga om att överösa l. övergjuta ngt med vätska l. i fråga om att spola in vätska i ngt (jfr IN-SKÖLJA); jfr 6; särsk.
a) i uttr. skölja ngt med ngt, överösa l. övergjuta ngt med ngt; numera nästan bl. (i vitter stil, föga br.) i fråga om att övergjuta ngt med blod l. tårar (äv. mer l. mindre bildl. l. hyperboliskt, i fråga om blodsutgjutelse i samband med strid l. i fråga om ymnig gråt). VarRerV 30 (1538). Olaus Magni refererar på et ställe, at Finnarne brukat förr ludna pälsar, dem de skölt med watn och låtit så frysa til, då de fört krig om winteren. SvMerc. 3: 1203 (i handl. fr. 1741). Mörk Ad. 2: 192 (1744: med .. Blod). Jag skölgde med mina tårar hans bref. Riccoboni Catesby 55 (1761). Hagberg Shaksp. 2: 85 (1847; bildl.). särsk. i pass. med subjektivt predikativ. Med någonderas blod skall jorden sköljas varm. Leopold 1: 58 (1800, 1814).
6) [jfr 5] om person (äv. djur l. maskindel o. d.): rengöra l. befria (ngt) från ngt (icke önskvärt) l. svalka (ngt) medelst (rikliga mängder av) vätska (t. ex. gm att överösa l. bespola det med vatten l. neddoppa l. föra l. svänga det fram o. tillbaka l. upp o. ned l. krama det i vatten); äv. med bestämning inledd av prep. med l. i, betecknande vätska, l. med bestämning inledd av prep. från, betecknande ngt (icke önskvärt), l. i förb. med ett mot en sådan bestämning svarande adv., äv. med personobj. (se b, d); äv. med obj. o. predikativ betecknande resultat (särsk. i uttr. skölja ngt rent); äv. med obj. betecknande ngt som avlägsnas (se e); äv. abs.; jfr 1 c. Skölja glas, buteljer, porslin, tvätt, frukt, grönsaker. Skölja disken. Träkäril skal man skölia medh watn. 3Mos. 15: 12 (Bib. 1541). Slår man (på plantor o. d.) thet Watn som fersk Fisk är skölder vthi, thet hielper (mot jordloppor). IErici Colerus 1: 143 (1645). (Salpeter-)Siudare .. böra hafwa en noga tilsyn .. at de nya Pannorne .. wäl sköljas och rengiöras. PH 3: 2293 (1746). Claudine, gack och skaffa oss en bouteille af det bästa jag har i källaren, och skölg glasen rena. Envallsson Hofsl. 16 (1786). Knorring Cous. 1: 14 (1834; abs.). Katrina gick efter wattenämbaret, blottade såret, sköljde det rent från blod, stoppade (osv.). Almqvist Grimst. 30 (1839). (Kvinnorna) begynte skölja plaggen ifrån båtkanten. Aronson SångPolstj. 19 (1948). — jfr AV-, BE-, EFTER-, KRING-, REN-, UPP-, UR-, UT-, VATTEN-, ÖVER-SKÖLJA samt O-SKÖLJD. — särsk.
a) (i vissa trakter) i uttr. skölja drickestunnan, i fråga om l. ss. namn på lek i vilken en av deltagarna sätter sig på golvet o. en annan i hans knä, varpå de föra överkroppen runt i en cirkel tills de tröttna. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 148 (1949; från Hall.).
b) med avs. på person l. djur l. kroppsdel l. kroppsorgan (jfr d, f α); äv. övergående i bet.: bada l. tvätta; äv. refl.; förr äv. i fråga om gurgling, dels tr.: gurgla sig i (halsen), dels ss. vbalsbst. -ning, gurgling (i halsen); jfr d, 1 b, 7 a o. RENA, v.1 I 3 a. Var så god och skölj!, dvs. skölj munnen (vid tandläkarbehandling). I reno watne kan man sigh skölia reen, och icke j oreno. LPetri ChrPina V 3 b (1572). Gott är sigh j rent watn skölia. SvOrds. A 7 b (1604). (Lat.) Gargarizatio .. (sv.) Skölning i Halsen. Linc. Kk 1 b (1640). (Sv.) skölia halsen (lat.) gargarizare. Wollimhaus Ind. (1652). (En tam orangutang) rengjorde sin boning, till och med genom twättning, och sköljde äfwen händer och ansigte. Holmström Ström NatLb. 1: 115 (1851). Sköljningar i slidan böra .. icke göras annat än på läkares ordination. Essen-Möller KvinnlUnderl. 130 (1932). — jfr MAG-SKÖLJA samt BLÅS-, NÄS- o. RIVANOL-SKÖLJNING. — särsk. (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning i utvidgad anv., om avrivning (se d. o. 2); jfr SKÖLJ-BAD 2. Strindberg Giftas 2: 108 (1886).
c) (†) med avs. på suckat l. konfekt: göra slät l. glansig gm neddoppning i vin. Til skölija ssåkatth(:) Rensth win — 1 k(ann)a. VinkällRSthm 1582. Därs. 1590.
d) (numera bl. tillf.) i fråga om religiös ceremoni varigm ngn l. ngt gm överösning l. tvättning med l. neddoppning i vätska anses bli ren resp. rent (se REN, adj. 25 a δ) o. d.; särsk. (motsv. b) med avs. på person l. kroppsdel. Wij (protestanter) motte ock gerna mong ting twå och skiölia j wijgdewatn .., huar thet kunde hielpa. LPetri Wijgd. C 3 a (1538). Nu skölde .. (fariseerna) händerna; nu knäpte de dem tilsammans. Bælter JesuH 5: 3 (1759). Thomander 2: 589 (1828).
e) avlägsna (ngt, särsk. ngt icke önskvärt) medelst (rikliga mängder av) vätska; dels med bestämning inledd av prep. ur l. från l. av, betecknande det varifrån ngt avlägsnas, dels i särsk. förb.; jfr 3 a, 7 b, c. Hans hustru war bedin till att twetta och schylia blodhen vthur byxerna. BtÅboH I. 9: 32 (1637). Nyrén KlädFabr. 200 (1783: ur). Låt oss skölja svett och smuts av våra kroppar i sjön därborta. Östergren (1940). — jfr BORT-, DÄN-SKÖLJA.
f) (†) i utvidgad anv. (jfr b slutet).
α) med avs. på husdjur, särsk. häst (jfr b): låta simma omkring (i sjö l. vattendrag) för att bli ren; jfr SIMMA, v.1 3. Rudbeck Atl. 1: 715 (1679). Lind (1749; med avs. på hästar l. svin). Heinrich (1828).
β) i pass., övergående i intr. anv., om förorenat vatten: undergå rening l. renas (gm tillkommande rent vatten). Schück Wivallius 1: 172 (i handl. fr. 1632).
7) i fråga om att dricka l. låta ngn få dricka o. d.
a) [eg. bildl. anv. av 6 b] i sådana uttr. som skölja sin strupe (ren) l. (refl.) skölja sig i strupen, i fråga om att dricka (i sht med tanke på drickande av alkoholhaltiga drycker); förr äv. i uttr. skölja ngns mun, låta ngn få dricka (alkoholhaltig dryck). Skjölja ens mun, gifva honom supa. Lind 1: 279 (1749). Låtom oss skölja vår strupa så ren, / Tvätta vår mage och märg få i ben. Bellman SkrNS 1: 12 (c. 1770). Skölja sig i strupen. Auerbach (1913).
b) [eg. bildl. anv. av 6 e] i sådana uttr. som skölja dammet ur halsen, i fråga om att dricka (efter det att man fått damm i sig); stundom äv. med saksubj., i sådana uttr. som strupen skall få skölja sitt damm i vin, betecknande att ngn skall få dricka vin; jfr c. Sundblad GBruk 354 (1888). Strupen skall få skölja / Sitt dam i vin. Hallström GrAntw. 35 (1899).
c) [jfr b o. 6 e] (†) i uttr. skölja sin harm, fördriva l. döva sin harm gm att dricka alkoholhaltiga drycker; jfr SKÖLJA NED 2 b. Nordforss (1805).
d) i fråga om att dricka för att underlätta nedsväljandet l. för att förta eftersmaken av ngt l. i fråga om att dricka häftigt o. d.; äv. allmännare, i fråga om ätande av ngt i flytande form; dels i de särsk. förb. SKÖLJA EFTER, I SIG o. NED, dels ss. förled i ssgrna SKÖLJE-KALK o. -SUP, dels i avledn. SKÖLJERI.
2) till 3; äv. i uttr. skölja av ngn l. ngt ngt, föra l. spola bort ngt från ngn l. ngt. Palmchron SundhSp. 295 (1642). Linné Sk. 133 (1751; abs.). Regnet hade sköljt av honom det mesta sotet. Fridegård Offerrök 10 (1949).
3) till 6. Tersmeden Mem. 2: 145 (1735; abs.). Koch Arb. 50 (1912). särsk. till 6 e; äv. i uttr. skölja av ngn (äv. sig) ngt, skölja bort ngt från ngn (resp. sig), skölja av ngt ngt, förr äv. skölja ngt ngt av, skölja bort ngt från ngt; äv. bildl. (äv. med saksubj.). LPetri 2Post. 284 a (1555; med avs. på orenlighet). Först måste han (dvs. strömmingen) wäl skölias slemmen af. Kockeb. D 3 a (1650). (Borgmästaren i Nykarleby Jacob Bockmöller dog) På et ganska owänt sätt, / Wid Stockholms brygga, den så lätt / Den skam ei af sig skölljer. Brenner Dikt. 1: 156 (1701, 1713). —
1) till 3; äv. bildl. Watnet sköl stenanar bortt. Job 14: 19 (Bib. 1541). Hallström Händ. 243 (1927; bildl.).
2) till 6 e; äv. bildl. Brenner Pijn. 39 (1727; bildl.). Skölja bort tvålen från händerna. SvHandordb. (1966). särsk. (†) i utvidgad anv.: avlägsna (vin) ur kroppen gm att dricka rikligt med vatten. Dalin Arg. 1: 215 (1733, 1754). —
3) (numera bl. tillf.) till 7 d; särsk. i uttr. skölja efter med ngt, betecknande att ngn efter förtäring av ngt sköljer ned detta med ngt. OxBr. 10: 64 (1623). PH 5: 2946 (1750). —
SKÖLJA FÖRBI10 04. till 2. Städer som Floder löpa igenom eller sköllia förbij. Rålamb 8: 42 (1691). —
SKÖLJA IGEN10 04. (numera bl. tillf.) till 2: strömma l. svalla o. föra med sig sand l. dyl. o. därmed täppa l. fylla igen (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande sand o. d. Sjön sköljer igen åmunnen med sand. HSH 6: 96 (1658). Därs. 100. —
SKÖLJA I SIG10 4 0. till 7 d: hälla i sig l. (häftigt) dricka (ngt). Heidenstam Folkung. 2: 71 (1907; bildl.). —
SKÖLJA MED10 4. till 3; äv. i uttr. skölja med sig ngt; äv. bildl. GBonde (1759) hos Trolle-Bonde Hesselby 168 (: med sig). Siwertz Låg. 18 (1932; bildl.). —
2) till 7 d; äv. abs.; särsk. med bestämning inledd av prep. med, betecknande dryck. Skiölg neer, skiölg neer sa Gråbergen. Celsius Ordspr. 2: 723 (1709). Maten sköljdes .. ned med svagdricka. AnderssonBrevväxl. 1: XVII (1940). särsk. oeg. l. bildl.
b) med avs. på förargelse l. harm o. d.: fördriva l. döva gm att dricka alkoholhaltiga drycker; jfr skölja 7 c. Weste (1807).
1) till 2: strömma l. svalla l. slå upp (mot l. ur ngt l. ngn o. d.); äv. bildl. Dähnert (1784). Nyblom FantH 18 (1910). Lagerlöf Kejs. 297 (1914; bildl.).
3) (mera tillf.) till 3: gm att spola bort jord o. d. rensa upp (ngt). Vatten från älfvens nuvarande hufvudfåra (har) ledts öfver i ett gammalt bivatten (den s. k. Lillälfven) för att skölja upp starrängarna och få en ny flodfåra till stånd. Ymer 1905, s. 21.
4) [jfr diska upp, tvätta upp i liknande anv.] till 6: hastigt skölja (ngt); numera företrädesvis med obj. betecknande strumpor, kläder o. d. I skiölien wp wåre kapar / och så wår silffuer stop. Visb. 3: 66 (c. 1635). Skölja upp kläder. SvHandordb. (1966). —
SKÖLJA UR10 4, förr äv. UTUR. till 6 (e). Lind 1: 45 (1738). Dens. (1749: utur). Lagårdspigan (hade) sköljt ur mjölkkärlen med varmt vatten. Lagerlöf Bannl. 188 (1918). Skölja ur kaffesumpen ur pannan. SvHandordb. (1966). jfr urskölja. —
1) till 2, 3: utplåna (ngt) gm att strömma l. svalla l. rinna däröver. Lifvet är som ett rö, som ett spår på stranden, dem böljorna skölja öfver och skölja ut. Ahrenberg Männ. 3: 75 (1908).
3) till 6 e; äv. abs. OMartini Läk. 51 (c. 1600; abs.). Skölja ut tebladen ur koppen. SvHandordb. (1966). särsk. (numera bl. mera tillf.) utvinna (ngt ur ngt) gm behandling med vatten o. d., laka ut (ngt ur ngt). Berlin Lrb. 134 (1852). —
2) till 5 b, i uttr. skölja över ngt med ngt (jfr 3), övergjuta ngt med ngt; särsk. med saksubj. Blåsten sköljde öfwer ansigtet på honom med watten. Nordforss (1805).
3) till 6 (b), i uttr. skölja över ngt med ngt (jfr 2), om person: rengöra l. svalka ngt gm att spola l. plaska ngt över det. Lönnberg JSin. 43 (1899).
-BACK. (numera föga br.) för sköljning av tvätt o. d. avsedd behållare med jämförelsevis ringa djup; jfr back, sbst.1 1, o. -balja. SD 1893, nr 24, s. 1. VL 1893, nr 27, s. 3. —
-BAD.
1) (i fackspr.) om vätska vari ngt sköljes. TNCPubl. 27: 49 (1957). särsk. (fotogr.) om bad bestående av (med surgörningsmedel uppblandat) vatten avsett att avlägsna skadliga ämnen (t. ex. salter) från film l. plåt. HurFotogr. 208 (1953).
2) (numera föga br.) till 6 b: bad varvid kroppen l. del av kroppen översköljes med vatten, översköljning; förr äv. om avrivning (jfr skölja 6 b slutet). Hygiea 1855, s. 67. Santesson Nat. 171 (1880; om avrivning). Cannelin (1939). —
-BALJA. (skölj- 1851 osv. skölje- 1796) balja avsedd för sköljning (särsk. av tvätt o. d.); jfr -back, -fat, -ho, -kar, -kittel, -kärl, -stäva, -tråg, -ämbar o. skölje-bälja. BoupptVäxjö 1796. —
-BASSÄNG. bassäng (se d. o. 1 a) för sköljning (av tvätt l. potatis o. d.). BtRiksdP 1895, I. 1: nr 2, s. 17. —
-BRYGGA. brygga för sköljning av tvätt o. d. (i sht om ä. förh. äv. av garn l. tyg o. d.); jfr -flotte. Sahlin SkånFärg. 67 (1928; vid färgeri c. 1870). Helmfrid Holmen. 229 (1954; i anslutning till klädesvalkeri c. 1815). IllSvOrdb. (1955). —
-BÅL. (om ä. förh., mindre br.) bål (se bål, sbst.2 3) för sköljning (av vinglas o. d.). Bæckström Rörstr. 107 (1930; tillverkad c. 1765). —
-BÄCKEN. (i sht förr) bäcken (se d. o. 3) avsett för sköljning (av flaskor o. d.). Ahlberg FarmT 6 (1899; i apotek). —
-HJUL. (förr) i varmvattencistern roterande hjul försett med fack vari buteljer instoppades för att sköljas rena. SDS 1908, nr 325, s. 4. —
-HÅL. (i sht förr) i is upphugget hål för sköljning (av kläder o. d.). HågkLivsintr. 13: 273 (1932). —
(1, 5 c) -HÄRDIG. (i fackspr.) om (del av) maskin: som tål (tillfällig) översköljning med vatten. KungörElektrStarkstr. 17 (1939). —
-KANNA. (skölj- 1890 osv. skölje- 1787) kanna avsedd för sköljvatten l. annan sköljvätska; särsk. dels om en vid lavemang l. sköljning av livmodern l. spolning av sår använd kanna från vars nedersta del en gummislang som i ändan är förenad med ett rör l. en pip utgår, dels om sådan kanna med inbegrepp av gummislang o. rör osv. (jfr lavemangs-kanna o. skölja 6 b). BoupptRasbo 1787. Vennerholm o. Svensson 274 (1892; med inbegrepp av gummislang o. pip). SFS 1919, s. 2221.
-KAR. (skölj- 1814 osv. skölje- 1785) kar för sköljning av tvätt, hudar, film o. d.; jfr -balja. Möller 2: 964 (1785). Fatab. 1935, s. 178 (i garveri). —
-KITTEL. (skölj- 1804 osv. skölje- 1748) (numera bl. tillf.) jfr -balja. HovförtärSthm 1748, s. 2552. —
-KOPP. (skölj- 1772 osv. skölje- 1735) (större) kopp avsedd för sköljning; i fråga om nutida förh. bl. om kopp för sköljning av fingrarna vid matbordet efter vissa maträtter o. d., t. ex. kräftor, hummer, frukt (jfr skölja 6 b); i fråga om ä. förh. särsk. om kopp för sköljning av te- l. kaffekoppar före ny påfyllning av te resp. kaffe; jfr -skål 1. BoupptVäxjö 1735. Langlet Husm. 109 (1883; för sköljning av tekopp). StKokb. 650 (1940; för sköljning av fingrarna).
-KORG. fisk. av tågor o. d. förfärdigad korg som fylld med nyfångad fisk neddoppas i havet o. d. för avlägsnande av fjäll o. d. TurÅ 1955, s. 186. —
-KUM. (skölj- 1814, 1828. skölja- c. 1790. skölje- 1790—1807) (†) skål för sköljning (av glas o. d.); jfr spilkum. Tersmeden Mem. 2: 231 (c. 1790: skolja-cum). Heinrich (1828). —
-KÄPP. (i sht förr) käpp använd vid sköljning av garner o. d. Sahlin SkånFärg. 95 (1928; om förh. c. 1870). —
(5 c) -LACKERA, -ing. tekn. lackera (ngt) medelst översköljning l. besprutning från munstycken. TNCPubl. 38: 145 (1967: sköljlackering). Därs. 42: 93 (1969). —
-LÅDA. (i fackspr.) låda för sköljning. Wetterdal Grufbr. 330 (1878; för sköljning av gruvsylta). Ambrosiani DokumPprsbr. 382 (1923; för sköljning av pappersformar i pappersbruk). TT 1940, Allm. s. 133 (i sköljrum på sjukhus). —
-MADAM. (numera bl. i skildring av ä. förh., vard.) om (äldre) kvinna som yrkesmässigt utför sköljning. NordT 1897, s. 148 (i bryggeri). —
-MASKIN. (i fackspr.) maskin för sköljning (särsk. av buteljer, fat, ylle o. d.). TT 1872, s. 22 (för sköljning av ylle). TNCPubl. 47: 111 (1971; för sköljning av transportfat). —
-OLJA. (i sht i fackspr.) olja använd till sköljning (särsk. till bortsköljning av gammal olja, t. ex. ur lager). Nerén BilB 2: 47 (1931). —
-PANNA. [jfr eng. wash-pot, fr. chaudière à laver] (förr) oeg., om ett vid förtenning använt kärl innehållande smält rent tenn vari föremål som redan erhållit grundläggande förtenning neddoppades för att få ett jämnt överdrag av rent tenn. Eneberg Karmarsch. 2: 560 (1861). —
-PLATS. plats (vid vatten) använd för l. avsedd till sköljning. Ett drunkningstillbud (hade) inträffat vid Färgeriets sköljplats. Sjöberg Kvart. 2: 403 (1924). —
-PLATTA. (uppställnings)platta för sköljning o. d., särsk. för spolning o. tvättning av motorfordon. Östergren (cit. fr. 1937). —
-RUM. (skölj- 1889 osv. skölje- 1747) rum avsett för sköljning o. d. (särsk. på sjukhus: rum för rengöring av sjukvårdsmateriel av glas l. porslin o. d.); förr äv. till 6 b, om utrymme avsett för översköljning vid bad. Linné Vg. 51 (1747; i badhus). Wirgin Häls. 3: 198 (1933; på sjukhus). —
-RÄNNA. ränna med anordning för utsköljning. En särskild lokal var (i en skola år 1914) ordnad med sköljrännor och skåp till tandborstens förvaring. Kulturen 1959, s. 137. —
-SKÅL.
1) = -kopp. Böttiger Drottnh. 129 (i handl. fr. 1719: Sköll-Skåålar; rättat efter hskr.; hörande till teservis). IllSvOrdb. (1955).
-STEN. (förr) i kök: med hål (för vattnets avrinning) försedd (urholkad) sten vari diskvatten o. d. uthälldes, vask; äv. om en för sköljvattnet efter sköljning av nattvardskärl o. d. avsedd liknande anordning i medeltida kyrka. Dalin FrSvLex. (1842; under évier). Hildebrand Medelt. 3: 311 (1900; i kyrka). —
-STÄLL. fotogr. ställ avsett att ställa fotografiplåtar i för att (efter fixering) sköljas. Malmberg David 64 (1910). —
-STÄLLE. (skölj- 1904 osv. skölje- 1738, 1749)
2) (†) till 6 f α: ställe där husdjur få simma omkring för att bli rena. Lind 1: 267 (1738; för hästar). —
-TANK. [jfr eng. washing tank] fotogr. tank för sköljning av film l. plåt. Gripenberg Johnson Saf. 152 (1928). —
-TROMMEL. bergv. i anrikningsverk: med perforerade väggar försedd trumma som matas med sönderkrossad malm o. får rotera i vatten (l. under rotation begjutes med vatten) o. därvid avskiljer slam från malmen. TT 1902, K. s. 31. —
-TRUMMA.
(1, 5 c) -TÄT. el.-tekn. om (apparat o. d. med) utrymme för kopplingsanordningar: som har sådan täthet att vid översköljning (i godtycklig riktning) vatten icke kan nå spänningsförande l. skada andra för funktionen vitala delar; äv. i utvidgad anv., om utförande av sådan apparat o. d. Sköljtätt kopplingsrum. SvElMaterielkAnst. 19: 4 (1951). Sköljtätt utförande. Därs. 17: 4 (1952). —
-VALS. tekn. i pappersbruk: vals som gm sköljning rengör lump o. d. Ambrosiani DokumPprsbr. 368 (1923). —
-VATTEN. (skölj- 1699 osv. skölje- 1697—1807)
2) till 6: vatten använt till l. avsett för sköljning. Blodigt orent Skölje-Watten aff färskt Kiött. Roberg Beynon 192 (1697). AHB 57: 80 (1871; för munnen). Key Hemv. 139 (1939; för tvätt). särsk.
a) (tillf.) i utvidgad anv., i uttr. sköljvatten av ngt, om vatten vari ngt urlakats. Sköljvatten af mjöl. Löwegren Hippokr. 1: 445 (1909; gr. orig.: ἀλεύρου πλύμα).
b) (mera tillf., vard.) bildl., om (alkoholhaltig) dryck avsedd att drickas till mat (jfr skölja 7 d). GbgP 1954, nr 207, s. 8. —
B (†): SKÖLJA-KUM, se A.
C (†): SKÖLJE-BALJA, se A. —
-BORSTE. borste för invändig rengöring av flaskor o. d.; jfr flask-borste. Lind (1749; under schwenck-bürste). —
(1, 2) -BRÄDE. i anläggning för slamning: mellan två nivåer på sned anbringat bräde över vilket vattnet (med däri befintligt gods) rinner från den övre nivån till den lägre (varvid hastigheten uppbromsas gm brädet). VetAH 1792, s. 279. —
-FAT, se A. —
(1, 2) -FLOD. om vatten som vid översvämning breder ut sig över landområde intill vattensamling l. vattendrag. Tiderus GrLat. 50 (1626). —
-HO, se A. —
(7 d) -KALK. [efter t. spülkelch; med tanke på osignat vin ss. dryck avsedd att skölja ned hostian med (o. saknande sakramental innebörd)] om det vid nattvardsfirande inom den romersk-katolska kyrkan till lekmän i kalk (se kalk, sbst.1 I a) utdelade osignade vinet. Brask Pufendorf Hist. 440 (1680). —
-KANNA, -KAR, -KITTEL, -KOPP, -KUM, se A. —
(3 b, 6 e) -KUR. kur (se kur, sbst.3 1) bestående i förtärande av mineraliskt vatten avsett att skölja bort skadliga ämnen ur kroppen; jfr brunns-, dricks-kur. Bergius PVetA 1763, s. 82. —
-KÄRL, -RUM, -STÄLLE, se A. —
(7 d) -SUP. (skölje- c. 1710, 1732. sköljs- 1713) sup som drickes för att skölja ned mat o. d.; äv. i jämförelse med tanke på att sådan sup följer efter annat inmundigande. På Jacobs skiölje-sup han (dvs. Laban) särdeles tog acht / At han ei skolka fick, men dricka efter macht. Kolmodin QvSp. 1: 95 (c. 1710, 1732). Tijderne äre här (i Paris) öfvermåttan svåre ock detta kriget medh Käysarn (dvs. Karl VI) såsom een dryg och ledsam skölgssuup lämnar een vijdrig smaak efter eett så liuflig freedz besluut (dvs. freden i Utrecht 1713). HSH 8: 122 (1713). —
-TRÅG, -VATTEN, se A. —
(5 c) -VIN. (skölje- c. 1580. sköljo- 1538—1640) (sämre) vin framställt av redan en gång pressade druvor som begjutits med vatten, eftervin. VarRerV 30 (1538). Linc. Z 5 b (1640).
-POST. (†) post (se post, sbst.5 3 b) avsedd för sköljning (av gator o. d.), spolpost. Schulthess (1885). —
E (†): SKÖLJO-VIN, se C.
F (†): SKÖLJS-SUP, se C.
Avledn.: SKÖLJARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m. [jfr dan. o. nor. skyller] till 6.
1) person som sköljer; särsk. om person som yrkesmässigt utför sköljning av malm o. d. (i sht i fråga om ä. förh. äv. av flaskor l. textilier o. d.). Juslenius 411 (1745). FörtArbetTextilf. 2 (1909). YrkesförtArbFörmedl. 10 (1952).
SKÖLJERI104, n. [jfr d. skylleri, (lokal för) sköljning] särsk. (†) till 7 d, konkret, om mat i flytande form, soppa. Thorild (SVS) 4: 185 (1795). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content