SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLABB slab4, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[möjl. utlöst ur SLABBLINA]
sjöt. om tåg l. lina o. dyl. l. om segel: lös (se d. o. 20 (b)) l. slak l. slapp, icke anhalad l. spänd l. styv; jfr SLACK, adj. 1. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 315 (1796; om rundslag). Är .. (ett segels akterkant) för hårdt hophållen i fållning eller likning, så backar den, och är den för slabb, slår den bidevind, så att hela seglet skakar. TIdr. 1887, s. 180. Hägg TretungFl. 379 (1941; om förtöjningstrossar). Rydholm (1967).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh., sjöt.): SLABB-DUK. slabb segelduk. Frick o. Trolle 192 (1872). —
-GÅRDING. om var o. en av de gårdingar som sitter på akterkanten av ett undersegel (o. som vid seglets beslående hänger slabba för att icke hindra seglets upprullande på råns främre o. övre sida); jfr slabblina, slapp-gårding. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856).
Avledn.: SLABBNA, v. (numera mindre br.) sjöt. om tåg l. lina o. d.: bli slabb; stundom äv. i utvidgad anv., om tidvatten: avta, minska i styrka (jfr slack, adj. 3). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 41 (1796). Platen Glascock 2: 159 (1837; om tidvatten). TIdr. 1882, s. 160 (om tross). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content