SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLADDA slad3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sladda; till SLADD, sbst.2]
(i fackspr. i vissa trakter) motsv. SLADD, sbst.2 2, i fråga om timmerflottning, med avs. på (strand av) älv utgörande flottningsled: befria från sladd, slutrensa; äv. med resultativ objektiv predikatsfyllnad; jfr LAND-RENSNING, RUMPNING. TurÅ 1959, s. 128 (med avs. på strand). Att sladda en älv ren från virke. Därs. 129.
Ssg: SLADD-NOT. (i fackspr. i vissa trakter) oeg., om det timmer som samlats ihop medelst sladdning, sladd (se sladd, sbst.2 2). TurÅ 1959, s. 126.
Avledn.: SLADDARE, sbst.1, m. (i fackspr. i vissa trakter) man som sladdar. TurÅ 1959, s. 128.
Ssg: sladdar-, äv. sladdare-bas. (i fackspr. i vissa trakter) bas (se bas, sbst.3 1) för lag av sladdare. TurÅ 1959, s. 122.
Spoiler title
Spoiler content