SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLADDIG slad3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[möjl. till SLADDA, v.6; jfr äv. mlt. sladdich, grötig, mosig, simmig]
(i sht i vissa trakter) = SLADDRIG, adj.2; äv. oeg. l. bildl. Bergman HNådT 21 (1910; om filbunke). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 27 (1930; om sjukt ben). Sandblad Trulson 201 (1944; om penselteknik i en målning). GbgMP 1948, nr 142, s. 4 (om kött).
Spoiler title
Spoiler content