publicerad: 1976
SLADDER slad4er, sbst.2, n.; best. sladdret.
Etymologi
(ngt vard.) motsv. SLADDRA, v.1 1: sladdrande; (innehållslöst l. banalt l. dumt) prat, pladder; skvaller; jfr SLABBER. Lagerström Holberg Westph. 17 (1737). (De från kyrkan kommande ungdomarna var) Enkla i klädedrägt och enkla i seder och blickar. / Ingen stojade där man hörde ej sladder och gapskratt. Runeberg (SVS) 3: 25 (1827). Jag har den seden, att aldrig föra sladder vidare. Ljungquist NDacke 109 (1927). Hedberg Blomb. 354 (1953; om skvaller). — jfr KVINNO-, KÄRING-, PIG-, PUBLICIST-, SÄLLSKAPS-SLADDER. — särsk.
b) i utvidgad anv.
α) (mera tillf.) motsv. SLADDRA, v.1 1 f, om ljud frambringade av vissa fåglar o. påminnande om sladder: snatter l. kackel o. d. Rosenius SvFågl. 5: 89 (1936; i fråga om gräsänder).
β) om ngt som är endast påhittat nonsens l. dyl.; ss. förled i ssgrna SLADDER-BETJÄNING, -HISTORIA, -SKRIVARE, -SLÄKTSKAP.
c) bildl.; särsk. om ljudet av plaskande vatten (äv. övergående till att beteckna det plaskande vattnet); jfr SLADDRA, v.1 1 g. Vattnets kristalliska sladder / I snäckskålen saktadt sig göt. Snoilsky 2: 155 (1881). Laurin Konsth. 310 (1900: fontänens sladder).
Ssgr (ngt vard. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sladdra, v.1): SLADDER-ANDE. (†) om person uppfattad ss. en ond genius som sladdrar i ngns öron. Hagberg Shaksp. 11: 326 (1851; eng. orig.: a spirit of persuasion). —
(b β) -BETJÄNING. (†) oeg., om av forntidens nordbor hopdiktade hjälpande gudar o. mytiska väsen. Lagerbring 1Hist. 1: 484 (1769). —
-BOK. (numera bl. tillf.) bok innehållande sladder. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. UtdrBref 4 (1775). —
-HANS. sladdrare, sladdertaska; jfr hans 2. Östergren (1941). jfr Hjelmqvist Förnamn 119 (1903; från Västergötl.). —
-HISTORIA. historia (se d. o. 5, 6) innehållande sladder; förr äv. till b β: historia utgörande hopdiktat nonsens. GbgMag. 1759, s. 247. —
-KATALOG. (skämts.) om lokal telefonkatalog ordnad efter abonnentnumren i nummerordning o. med uppgift om innehavaren, nummerregister. Sladderkatalogen(.) Nummertelefonkatalog över Telefonabonnenter i Göteborg. (1925; titel). GHT 1958, nr 265, s. 2. —
-KVARN. bildl., om ngn l. ngt (särsk. person l. mun) som oupphörligt sladdrar; jfr kvarn 4 e. Eurén Kotzebue Orth. 1: 66 (1793; t. orig.: Plappermühle; om sladdrande kvinnas mun). Enkla, sunda menskobarn, / Som .. än ej byggt förtalets sladderqvarn. Wirsén NDikt. 306 (1880). —
-KÄRING, äv. -KÄRRING. sladderaktig käring (se d. o. 1 (o. 3)); skvallerkäring; jfr -taska. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-MASKA ~mas2ka, f.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. sladdermaska; senare leden sannol. av (ä.) d. maske, (lösaktig) kvinna, möjl. av (ä.) fr. masque, oförskämd kvinna, av mlat. masca, häxa, mask (se MASK, sbst.2)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladdertaska. Wranér HelgdHvard. 125 (1893). —
-MUN. om sladdrande mun l. sladdrande person; jfr mun, sbst.1 4, 7 a β, o. -trut, -tunga. Bygdens alla dumma sladdermunnar. Malm BarH 27 (1930). —
-MUNT l. -MYNT, p. adj. som har en sladderaktig mun; jfr -munt 2 (se mun, sbst.1 avledn.). Topelius Dram. 117 (1853; om flicka). —
-SJUKA. (stor) sladderaktighet, sladderlystnad; jfr sjuka, sbst.1 3. CVAStrandberg 5: 189 (1862; personifierat). Olsson Herdam. 2: 116 (1947). —
-SKATA. sladdrerska, sladdertaska; jfr skata, sbst.1 1 e α, o. sladdra, v.1 1 f. VLitt. 1: 505 (1902). —
-SKRIVARE. särsk. (†) till b β: person som skriver hopdiktat nonsens. Lagerbring 1Hist. 1: 480 (1769). —
-SPEGEL. (i sht förr) skvallerspegel, reflexionsspegel (se d. o. 2). VEkelund (1906) hos Werin Ekelund 1: 248. —
-TACKA. sladdertaska; jfr slabber-tacka. Förbundet 1914, nr 3, s. 3. Moberg Invandr. 471 (1952; om man). —
-TASKA. [jfr dan. o. nor. sladdertaske, lt. sladdertasche] sladdrande l. sladderaktig person (i sht kvinna); jfr slabber-taska. Lind (1749). Hvem skulle tro, att Anna Maris syster är en sådan sladdertaska. Hon pratade ju i kull oss alle tre. Arkadius Pakkala 27 (1895). Grebst Bröll. 191 (1913; om man). Lo-Johansson Martyr. 168 (1968; om skvalleraktig kvinna). —
-TRUT. om sladdrande mun l. sladdrande person; jfr -mun. Lind (1749; under klatsch-maul). Levin Schiller Cab. 62 (1800; om kvinna). —
-TUNGA. särsk. bildl., om sladderaktig person, sladdertaska o. d.; jfr -mun. Lagerlöf Drottn. 69 (1899). —
-VÄG. i sådana uttr. som (få) höra l. få veta ngt (på) sladdervägen, (få) höra l. få veta ngt gm sladdret, spridas på sladdervägen, spridas gm sladder. SD 1899, nr 212, s. 7 (: spridts). Jag har inte hört det sladdervägen, jag har hört det av borgmästaren själv. Böök Sommarl. 117 (1927). Upsala(A) 1940, nr 26, s. 2 (: hör .. på sladdervägen). IllSvOrdb. (1955: få höra el. veta ngt).
Avledn. (ngt vard. Anm. Nedan anförda avledn. kan äv. hänföras till sladdra, v.1; jfr sladdra, v.1 avledn.): SLADDERAKTIG, adj. [jfr d. sladderagtig, nor. sladderaktig] om person: fallen l. benägen för sladder, som (gärna) sladdrar l. brukar sladdra; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av benägenhet för sladder; jfr sladder-lysten, -sjuk o. pladderaktig. Lind (1749; under dreuschafft). Tegnér 8: 175 (1836; om allmänbildning). Om ni vill veta, varför ingen utom föräldrarne, gudmodern ock prästen på förhand får kännedom om det namn, barnet får i dopet, så är det därföre, att det ej skall bli sladderaktigt av sig. EWigström i Landsm. VIII. 3: 393 (c. 1900). Östergren (1941; äv. om mun).
Avledn.: sladderaktighet, r. l. f. fallenhet l. benägenhet för sladder. Lind (1749; under waschhafftigkeit).
Spoiler title
Spoiler content