publicerad: 1976
SLAGDÄNGA sla3g~däŋ2a, stundom sladäŋ4a (sla`gdänga Weste; LoW (1889; med uppgift äv. om ett ss. sällsynt betecknat uttal med akut accent på andra stavelsen o. uttalat g i första stavelsen)), sbst.2 (sbst.1 se sp. 6339), förr äv. SLADDÄNGA, i bet. 1 f.||ig., i bet. 2 o. 3 r. l. f.; best. -an; pl. -or (Verelius Run. 2 (1675) osv.) ((†) -er Törnwall B 3 a (1694), Rydberg Ath. 203 (1866)).
Ordformer
(sladdänga 1772. slagdänga (-denga) 1694 (: slagdänger, pl.) osv. slagdängia (-dengia) 1666—1758 (: slagdängior, pl.))
Etymologi
[sv. dial. sladänga (med huvudtryck på andra stavelsen), sladäng (med huvudtryck på andra stavelsen), slagdänga, person som far av o. an i iver l. brådska, slarvig kvinna, osann historia, saga, visa; möjl. av sv. dial. (Finl.) slada, driva l. flacka omkring (se SLADDA, v.1), o. dänga, lång o. smal kvinna (till DÄNGA, v.); formen slag- beror sannol. på anslutning till SLAG, sbst.1; med avs. på bet. 1 jfr sv. dial. dängäl, drasut, dängjil, slamsig person. — Jfr SLAGDJÄKNE]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nedsättande benämning på person (i sht kvinna) som springer av o. an l. är slarvig l. lat. Slagdenga; är it smäde-ord, som brukas om the qwinfolk, hwilka äre lata, och måste med hugg eller trug drifwas til arbete. Spegel 77 (1712).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ofta upprepad l. utsliten l. uttjatad l. dum l. osannolik utsaga l. sägen l. historia; äv. om ngt som inlär(t)s mekaniskt (o. ständigt upprepas); förr äv. dels om illa hopkommen l. mindervärdig bok l. tidning, dels ss. förled i ssg betecknande ngt i språkligt avs. folkligt l. vulgärt (se SLAGDÄNG-DIALEKT). (Gossen) stal sig til at läsa alla de liderliga Sagor och TokRomaner, som han öfwerkom, och blef således bortskämd och halfgalen af slagdängor. Dalin Arg. 2: 40 (1734, 1754). Canalen från Rolfs-å, som blifwet åt Kongsbacka dragen, om icke just af någon Jätte, som sladdängan säger, doch af någon Hushållare på Gåsewad, omgifwer Bostället på den ena, samt Annestorps-å på den andra sidan. Hvad Nytt 1772, nr 112, s. 3. En vacker hustru, gömd hos en Officer! .. Sådana der slagdängor kan du gå och purra uti hennes man; men (osv.). Envallsson Skom. 47 (1785). En slagdänga, hvilket Hr. Richterns Lehrbuch einer für Schulen fasslichen Naturlehre onekeligen är. JournSvL 1797, s. 542. Hvad han berättar om sina öden, är idel gamla slagdängor som man finner på hundrade ställen. Weste FörslSAOB (c. 1815). En tidning kan .. skötas handtverksmässigt, och är jag sinnad försöka, hvad på en sådan slagdänga kan förtjenas. JVSnellman (1843) i FoU 20: 118. Religionsundervisning (bör) aldrig .. få göras till ett oheligt, andaktslöst förklarings-, läs- eller lexväsende, aldrig till slagdänga eller blotta ord. Ty allt sådant leder till förderf för den späda barnasjälen. Eneroth FolkskSv. 3: 29 (1867).
3) allmänt känd l. folklig l. populär l. vulgär l. dålig dikt; äv. (o. numera bl.) om sådan sång- (text) l. melodi (särsk.: schlager); äv. bildl. Elisabet Jngesdotter hade sungit en slagdängia och der i öknampnat H. Generalens skytt. ÖstraHdDomb. 20/9 1666. (O. Worm anklagade J. Bureus, som skrivit ”ett moderssmåhls rijm” om Worms bok om runor, för att) hans bok med slagdengior begabba och försmäda. Verelius Run. 2 (1675; lat. texten: næniis et quisquiliis anilibus). Härtig Fredriks samt H. Iwans och Gawians historier lära förmodeligen wara de äldsta rimwis författade slagdängor, som på Drotning Euphemias anmodan wid år 1300 blifwit förswenskade. Lagerbring 1Hist. 3: 867 (1776). Hagberg Shaksp. 7: 274 (1849; bildl.). (En målarlärling) visslade en slagdänga så högt och så gällt som endast en målarlärling kan vissla. Hellström Malmros 97 (1931). De gungade fram och tillbaka medan de sakta sjöngo och gnolade sommarens sista slagdänga. Krusenstjerna Fatt. 4: 125 (1938). En .. melodi började .. träda fram ... Det var den välkända ”Carry me back to old Virginny.” En förljugen och sentimentaliserad amerikansk slagdänga om negerslavar och deras påstådda längtan hem. Gyllensten Senat. 223 (1958).
Ssgr (i allm. till 3): A (numera bl. mera tillf.): SLAGDÄNG-ARTAD, se C. —
(2) -DIALEKT. (†) om det av de lägre samhällsklasserna (i en viss trakt) talade språket, vulgärspråk. Nyblom Hum. 228 (1874). —
-LIK, -MELODI, se C.
B: SLAGDÄNGE-ARTAD, -MELODI, -SKRIVARE, -TEXT, se C.
C: SLAGDÄNGS-ARTAD, p. adj. (slagdäng- 1941 osv. slagdänge- 1933 osv.) som erinrar om en slagdänga(s). Hagberg Gotl. 29 (1933; om refräng till frireligiös sång). —
-MELODI. (slagdäng- 1880 osv. slagdänge- 1888 osv. slagdängs- 1950 osv.) Åslund TokbrMem. 62 (1880). —
(2, 3) -SKRIVARE. (slagdänge- 1811 osv.) särsk. (†) till 2, om författare av mindervärdig litteratur. Polyfem III. 14: 1 (1811). —
Avledn. (till 3; mera tillf.): SLAGDÄNGIG, adj. slagdängsartad. Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899; om melodi). —
SLAGDÄNGSAKTIG l. SLAGDÄNGEAKTIG l. SLAGDÄNGAKTIG, adj. (slagdäng- 1941 osv. slagdänge- 1908 osv. slagdängs- 1941 osv.) slagdängsartad. Lamm Dalin 72 (1908; om visor).
Spoiler title
Spoiler content