SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLAGGA slag3a2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. slang slagga, lata sig, undandra sig tjänst, inte följa med på lektionen, sova (SoS 1914, s. 92), slagga sig, lägga sig (Thesleff Förbrytarspr. 89 (1912)); sannol. samma ord som SLAGGA, v.3 — Jfr SLAGG, sbst.5]
(vard.) sova; jfr SLAFA. FolkFörsvar 1941, nr 19, s. 19. (Jag) Låg å slagga i en tom SJ-vagn när snuten kom å sög me. DN 1969, nr 216, s. 4.
Särsk. förb. (vard.): SLAGGA AV10 4. koppla av gm att sova. GbgP 1951, nr 282, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content