publicerad: 1976
SLAGSMÅL slag3s~må2l l. slak3s~, äv. 4~1 l. 40 (slággsmå`l Dalin), n. (OPetri Tb. 138 (1526) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (UpplDomb. 3: 95 (1541) osv.); best. -et resp. -en; pl. =.
Ordformer
(slags- (slagss-, slagx-, slagz-, slagzss-, slax-, slaxs-) 1526 osv. slakts- 1652. slågz- 1593. -måel 1556. -måell 1564—1566. -måhll 1629—1636. -mål (-mhål, -måhl) 1526 osv. -måll 1529—1659. -måål 1541—1667)
Etymologi
[fsv. slags mal; jfr d. slagsmål; av SLAG, sbst.1, o. -MÅL (se sp. M 1795); formen med å i första stavelsen beror (om skrivfel icke föreligger) möjl. på anslutning till SLÅSS (jfr d. slåsmål)]
1) om förhållandet att två l. flera personer slåss; ofta konkretare, om enskilt tillfälle då två l. flera personer slåss l. slagits; företrädesvis om regellös strid (utkämpad med knytnävarna l. med i hast tillgripna tillhyggen l. knivar o. d.); ngn gg äv. om en av regler bunden (med mera specialiserade vapen utkämpad) strid (t. ex. duell); jfr SLAG, sbst.1 4 a. Ställa till l. inlåta sig i, förr äv. bruka slagsmål. Råka l. komma i, förr äv. till slagsmål (med ngn). OPetri Tb. 138 (1526). Huar thet och såå hender, att nogre komma till slagz måll, ther puusth, hårdrag, blånatt eller bloduithe vthi kommer, theröffuer Retthe öffrigheeten. G1R 8: 295 (1533). Ingen må brwka Slagzmhål i Läghret. L. Paulinus Gothus MonTurb. 225 (1629). Först wele Wij .. på thet sträng- och alfwarligaste förbiude, alle Dueller och friwillige, samt utan rätt lifznöd och emot Lag tilbudne och antagne slagzmåhl. Schmedeman Just. 766 (1682). Det regelrätta slagsmål mellan två antagonister, som kallades holmgång, företogs sannolikt .. inom ett i förväg avgränsat område, för att stridens utgång skulle få karaktär av gudsdom. SvFolket 1: 332 (1938). Ibland utbröt (bland sågverkets arbetare) vilda slagsmål, där knivar och tillhyggen kom till användning. Sågverksminn. 48 (1948). Det blir inget slagsmål förrän någon slår igen. Holm Ordspr. 296 (1964). — jfr POJK-, SALOON-, STUDENT-, ÖRFILS-SLAGSMÅL m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. överfalla ngn med slagsmål, överfalla ngn o. slå honom; äv. i uttr. begå l. föröva l. göra (ett) slagsmål på ngn o. d., i fråga om att överfalla ngn o. slå honom. Christoffer Betzsell .. är dömbt ifrån alt sit för et slagzmåhl, han på een annan giort hafver. OxBr. 11: 111 (1642). Uppå Matthiæ Lillieholms och Magni Wallenii supplication, om böternas tillgifft, som dhe äre med belagde, för det slagsmåhl dhe på någre skrifware .. begått hafwa, blef resolverat, att (osv.). ConsAcAboP 4: 277 (1645). Angående itt slagz måhl, som H:r Daniel hade föröfwatt på D(omi)n(i) Diupedij dräng. HärnösDP 1663, s. 78. Då han mäste delen sent om qwällarne eller nätterne hemkommit har han warit otidig emot sin hustru och under stundom henne med slags mål öfwer fallit. VDAkt. 1785, nr 383.
b) i utvidgad anv., i fråga om djur. Landell Bligh 63 (1795). (Starungarnas) lek är tjusande, och deras slagsmål om skadekrypen är lärorik. Martinson BakSvenskv. 150 (1944).
c) mer l. mindre bildl. Törneros Brev 1: 87 (1825). I dessa politiska slagsmål var det inte så noga med epiteten, man kunde häva ur sig vad som helst. Forss Skom. 127 (1965).
2) om strid mellan väpnade styrkor (äv. flottor); numera bl. nedsättande, med anslutning till 1; jfr SLAG, sbst.1 4 b. Schole den stormächtige herres konungh Gustaff Adolphz till Swerigie folk, när de vtur bemälte slott och städer (som återlämnas till Ryssl.) drage, den store herres zaar och storfurstes Michael Feodorowitz .. folk i Nougorden, Stararussa, Porkou, Ladge och dheris länn .. inthett öfwerwoldh göre med brandh, röffwande eller slagzmål. SvTr. V. 1: 246 (1617). Twenne Konungens (av Engl.) Skepp hafwa warit i slagzmåhl medh 5. Algieriske Röfware som intet welat stryka för Konungens Flagga. OSPT 1687, nr 19, s. 7. Detta Sällskap (dvs. de kommenderande ryska generalerna) vill undvika all fägtning alt Slagsmål då fienden kommer, blott gå tillbaka. GMArmfelt (1812) hos Tegnér Armfelt 3: 396 (rättat efter hskr.).
Ssgr (i allm. till 1): SLAGSMÅLS-HUMÖR. humör som är kännetecknande för (person som gärna inlåter sig i) slagsmål. Linder IbsStrindbg 159 (1936). —
(1, 2) -TAPPERHET~102, äv. ~200. tapperhet (av det slag) som visas i slagsmål; äv. (nedsättande) om tapperhet (av det slag) som visas i krig. Vår svenska historia talar så mycket om hjältar, om slagsmålstapperhet, som höjes till skyarna och prisas som något särskildt efterföljansvärdt. Brand 1902, nr 2, s. 1.
Avledn.: SLAGSMÅLARE, m.||ig. (numera bl. tillf.) (sakfälld) deltagare i slagsmål. SD(L) 1898, nr 14, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content