publicerad: 1976
SLAGSIDA sla3g~si2da, sbst.1, äv. (numera knappast br.) SLAKSIDA sla3k~, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf.) -or.
Ordformer
(slag- 1734 osv. slak- 1771—1913)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. slagside, t. schlagseite; efter holl. slagzijde, slagsida (i ä. holl. äv.: skev l. utbuktande sida av fartyg), av slag, slag, vridning (se SLAG, sbst.1), o. zijde, sida (etymologiskt identiskt med SIDA, sbst.); formen slaksida beror möjl. på att g blivit tonlöst före s (o. att ordet anslutits till SLAK, adj., l. SLAKSIDA, sbst.2)]
sjöt. om förhållandet att fartyg (t. ex. till följd av felaktig konstruktion l. vattenfyllning l. ojämnt fördelad last) lutar åt ena sidan (särsk. i uttr. ha slagsida, förr äv. en slagsida l. slagsidan, om fartyg: luta åt ena sidan); ngn gg äv. konkret, om sida av fartyg som (t. ex. till följd av felaktig konstruktion) ligger lägre än den andra. Babords slagsida l. slagsida åt babord, då babords reling ligger lägre än styrbords. Styrbords slagsida l. slagsida åt styrbord, då styrbords reling ligger lägre än babords. (Eng.) The ship has a lust to one side, (sv.) skieppet har en slag-sida, wil hålla öfwer styr- eller bag-bord. Serenius Rrr 1 a (1734). Vår .. skuta höll stånd mot den upretade vågen ... Slaksida feck hon likväl; ty då rummet undersöktes, befunnos canonerna loss. Wallenberg (SVS) 1: 175 (1771). Slagsida .. (dvs.) Den sidan af ett skepp, som genom felaktig byggnad är svagare, och åt hvilken det af sig sjelft kränger. Weste FörslSAOB (c. 1815). På något afstånd få alla (segelfartyg) den låga, jemna, lätta formen; språng och slagsidor försvinna; resningen blir lätt och smäcker. Snellman Tyskl. 3 (1842). Under mycket lätta brisar har jag mången gång funnit att en ringa slagsida åt lä verksamt bidrager till yachtens framfart genom vattnet. Oxenstierna Vanderdecken 114 (1865). Ahlman (1865: hafva slagsidan). Saltfisken hade .. förskjutit sig, så att skutan fått svår slagsida. Lindström JTengbÖ 106 (1923). Ångaren, som blivit träffad (av en torped), ligger stilla med stark slagsida. VFl. 1935, s. 191. — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. ss. beteckning för berusat tillstånd (i sådana uttr. som få slagsida, bli berusad). Man blef snart van vid den starka slagsidan, hvarje gång tåget girade genom en kurva. Melander Långtur 30 (1896). Jag undrar om Gustaf får slaksida därnere i aktersalongen! Strindberg GötR 41 (1904). Någon likriktning är inte aktuell bland .. (våra romanförfattare), heller ingen dragning åt futiliteterna och allra minst någon slagsida åt den realistiska vardagsskildringen. SvLittTidskr. 1961, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content