SLAMA, v.; utom i inf. anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[upptaget från (det endast en gg anträffade) fsv. slama (i uttr. slama undi sik), sannol. felaktigt, möjl. för (samla, samla, l.) sla, slå (jfr fsv. undirsla sik, slå under sig), varvid -ma vore en (av det följande män föranledd) felskrivning]
(†) = SAMLA 1, 2; särsk. refl.: samla sig (se SAMLA 1 d β β').Kiärren hafwa mäst (så framt iag Sanning ramar) / Sit Uphoof utaf Regn som sig ther ofta slamar. Spegel GW 105(1685). Dens.(1712).
SAOB
