SLAMS slam4s, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
1) oordentligt l. slarvigt uppträdande l. beteende l. opassande l. lättsinnigt uppförande l. onyttigt l. tanklöst prat o. d., slamsande; äv. konkretare, om utslag l. resultat av sådant uppträdande osv. Nordforss (1805). Slams och nöjen, dans och löjen, / Smicker, prål och ros, / Det flyr allt sin kos. EGGeijer (1835) hos Marcus GeijerL 361. Ingen ordning blir, men bara hafs och slams. Nu 1875, s. 114. (Sv.) Slams, .. (fr.) besogne mal faite, .. malpropreté. Schulthess (1885). Och så gegrafien! Det var nåt slams om städer, floder och berg, det hade varit bättre barnen fått använda tiden på att läsa bibeln eller något annat nyttigt. Månsson Rättf. 2: 269 (1916). Usch, nej med det här slamset blir det inget gjort. Carlsson 4711 95 (1921). Ankbonden uppträdde som sedernas korade väktare, och tålde inte något slags slams och lösaktighet i hönsgården. Posse BrokFrih. 140 (1932).
Ssgr, se slamsa, v.2 ssgr.
