publicerad: 1976
SLAMSA slam3sa2, om person f., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (Weste (1807) osv.) ((†) -er Broman Glys. 3: 384 (c. 1740)).
Etymologi
1) motsv. SLAMSA, v.2 1, om lösslitet l. löst sittande tunt (o. långsträckt) stycke av ngt (i sht av kött o. d.), slimsa; äv. om långsträckt (o. sladdrig) fastare bildning i vätska o. d. Broman Glys. 3: 384 (c. 1740; på kalkons hals). När de tre till kokning bestämda timmarne voro nära förlupna, såg Anna på det tillämnade ölet och blef icke litet förskräckt, då hon såg, långa slamsor deruti, sådane, som bilda sig när mjölk eller andra ämnen skära sig. AHB 34: 39 (1869). Rundt uti väster har kvällen strött / trasiga slamsor af blodigt kött. Wohlin Oro 35 (1903). Framtill voro .. (kängorna) helt och hållet öppna, så att fötterna stucko fram, af ofvanlädret fanns endast några slamsor kvar. Sjöstedt Västafr. 395 (1904). Slamsor (i mjölken), som utgöras av anhopningar av vita blodkroppar. LAHT 1925, s. 666. Den stackars åsnans ena länd var alldeles uppriven, och skinnet hängde i blödande slamsor ned över bakbenet. Lagergren Minn. 8: 388 (1929). jfr HUD-, KÖTT-, SKINN-, TYG-SLAMSA m. fl.
2) (vard.) motsv. SLAMSA, v.2 2: vårdslös l. slarvig l. ovårdad kvinna l. flicka; kvinna som uppträder opassande l. lättsinnigt l. lösaktigt; slampa. Nordforss (1805). (Sv.) Slamsa .. (lat.) femina sordida. Lindfors (1824). Uppför .. (guvernanten) sig .. som en slamsa .., så råkar .. hon på förfall i herrskapets opinion, emedan barnen försummas. Almqvist AmH 1: 53 (1840). Den hustru är god, som gör de sina i hemmet lyckliga, hon må då redan vara ett mönster för alla husliga dygder eller en glad och hjärtlig liten slamsa. Idun 1890, s. 50. Hennes slamsa till mor, vars femte oäkta barn hon är, vistas fortfarande på fattiggården. Ekelund Sillanpää Ängl. 47 (1925). Om man skall bli värdig lyckan får man inte vara en slamsa som ränner på danslokaler varenda kväll. SvD 13/8 1933, Söndagsbil. s. 2. Nöjeslystna sjuttonåriga slamsor. SvD(B) 1944, nr 27, s. 9. jfr FLICK-SLAMSA.
Avledn.: SLAMSA, v.1 [delvis sannol. avledn. av slams, sbst.1] (†) till 1: nöta (ngt) till slamsor. Schultze Ordb. 4548 (c. 1755). —
SLAMSIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content