SLAMSIG slam3sig2, adj. -are. adv. -T.
1) motsv. SLAMSA, sbst. 1, SLAMSA, v.2 1: hängande i l. bestående av l. bemängd med lösa l. slappa stycken l. slamsor; löst hängande l. slapp, sladdrig; särsk. om kött o. d. Qvarteret för slagtarebodarne, en ytterst ruskig trakt, der det blodiga, slamsiga köttet hänger utanföre dörrarne. Andersson Verldsoms. 1: 64 (1853). Hon såg tåpig ut i den nya, slamsiga klädningen, som man icke haft tid att profva. Topelius Planet. 1: 113 (1889). På tolfte dagen afgingo efter ett stolpiller galliga och slamsiga exkrementer. Löwegren Hippokr. 1: 447 (1909). Hundar och blodigt, slamsigt valkött lågo överallt (på fartygsdäcket). Ymer 1951, s. 83.
2) (ngt vard.) motsv. SLAMSA, sbst. 2, SLAMSA, v.2 2: vårdslös l. slarvig; (till sättet) opassande l. lättsinnig l. oanständig; äv.: överdrivet pratsam, sladdrig. Lind (1749). (En kvinna mötte bäckahästen) härom året .. (o.) var .. slamsig nog, att samma kväll tala om detta möte. Wigström Folkd. 2: 242 (1881). Thora. .. (Håller spegeln framför .. (Askungen)). Nå, hvad månne spegeln svara? / Dum och tåpig ... / Trilla. Slamsig, sotig, som en mara. Topelius Läsn. 7: 184 (1891). Han erinrade sig, hur han .. en gång hade hört en allmän flicka indela sina likar i anständiga och slamsiga, och med de anständiga menade hon dem, som uteslutande tänkte på betalningen. Söderberg MBirck 237 (1901). Kvicka och roliga människor (på middagen hos H. Rydin), men törhända en smula slamsig ton. Hamilton Dagb. 1: 101 (1913). I den föreliggande boken dominera .. (författarens) svaga sidor — den lösa och slamsiga kompositionen, tanketomheten, de meningslösa orimligheterna och bristen på äkta humor. SvD(A) 1929, nr 307, s. 8. Lange StadSov. 129 (1970).
Avledn.: SLAMSIGHET, r. l. f.
