SLANG slaŋ4, sbst.3, r. l. m.; äv. (numera föga br.) SLANGER slaŋ4er, n. (Widekindi KrijgH 259(1671), Björkman(1889)) l. r. l. m. (Sundén(1891), Lundell(1893)); förr äv. SLANGEN, sbst.
[sv. dial. slanger, slangel (med kakuminalt l), slangen, slang; formen slanger sannol. till SLANGRA;jfr med avs. på bet. (det med SLANGRAetymologiskt identiska) sv. dial. slångra, gå i dåligt sällskap (se SLÅNGRA); formen slangen är sannol. en ombildning av slanger (möjl. med anslutning till sådana ord som sv. dial. vangen, vagn l. (best.) vagnen); formen slang är sannol. bildat till slangen, som uppfattats ss. sg. best. (jfr äv. sv. dial. vang, vagn). — Jfr SLÅNGER]
om (dåligt) sällskap; i förb. med prep. i, företrädesvis (o. numera bl.) i sådana uttr. som slå sig l. ge sig l. komma, förr äv. inlåta sig l. begiva sig l. lägga sig l. råka i slang med ngn, slå sig ihop l. ge sig i lag l. komma i lag (äv.: inleda l. komma i samtal) med ngn (i sht ngn som uppfattas ss. socialt l. moraliskt lågtstående); förr äv. i uttr. gå l. vara i slang med ngn, vara i lag l. umgås med ngn. (Jacob De la Gardie) wille intet .. giärna inlåta sigh i något slanger medh then bemälte Demetri (dvs. en rysk tronpretendent). Widekindi KrijgH 259(1671). CGyllenborg Vitt. 255(1721: begifva mig i slanger med). Jag will intet lägga mej i slanger med honom. Gyllenborg Sprätth. 72(1737). Nordforss(1805: Wara i slanger med). Weste(1807: gå i slanger med). Ser du då intet hvad jag råkat i för slanger? Blanche 1844—1845 10 (1845). (Kaptenen frågade:) Huru kom Klippenfelt i slang med er (dvs. matroserna)? Sparre Sjökad. 122(1850). Nu gaf han sig i slangen med andra tjufvar och stal öfverallt. Bondeson MVK 157(1885, 1903). Agrell Sthm 242(1892: råkat i slanger med). En liten livshungrig pojke som slog sig i slang med mig på vägen ner mot bryggan och genast duade mig. Ekelöf Utflykt. 16(1947).
Avledn.: SLANGERSKAP, sbst. [sv. dial. slangenskap] (†) i uttr. slå sig i slangerskap med ngn, börja sällskapa med ngn. VDAkt. 1717, nr 314.
