[sv. dial. slasig; jfr d. dial. (Bornh.) slaset, slaseder, nor. dial. slasen, slapp i kroppen, matt, dåsig, slaseleg, som har löst hängande kläder; till SLASAo. SLASE]
(i sht i vissa trakter, vard.) om person l. kläder o. d.: som kännetecknas av bristande vård l. omtanke l. renlighet l. ordning l. energi o. d., ovårdad l. slarvig l. slö o. dyl. l. (numera vanl.) sjaskig (se d. o. a) l. sjabbig; förr äv. (om person, i fråga om uppträdande): oblyg, fräck, ohyfsad. (Sv.) Slasott. (T.) Unbescheiden. (Lat.) Immodestus. Schroderus Dict. 180(c. 1635). (Sv.) slasig, slöderachtig, (fr.) nonchalant, negligent, paresseux. Möller(1745). Denna lilla tunna, slasigt klädda ungmö. Aronson Medalj. 68(1935). (Morgonrocken) var ett slasigt plagg med ojämnt töjda våder. Vindros 1948, s. 18. Dagens unga modelejon vilka .. anstränger sig att se så slasiga ut som möjligt. GHT 1972, nr 75, s. 16.
