SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLASA sla3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(schlas- 1947. slas- c. 1730 (: slasare), 1896 (: slasade sig fram) osv.)
Etymologi
[sv. dial. slasa, slarva, slå dank, slita, släpa m. m.; jfr d. dial. (Bornh.) slasa, vara sluskig l. slarvig; möjl. av ljudhärmande urspr.; jfr äv. nyisl. slasa(st), skada(s). — Jfr SLAS, sbst.1, SLASE, SLASIG]
(i sht i vissa trakter, vard.) gå tungt l. långsamt l. hasande; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om steg: hasande. Andersson Hemlösa 63 (1918; i p. pr., om steg). (Den kvinnliga konfirmanden) snubblade på på de decimeterhöga korksulorna .. medan hennes moder schlasade bredvid i ett par utgångna skor. GbgMP 1947, nr 78, s. 6.
Särsk. förb. (i sht i vissa trakter, vard.): SLASA IKRING, se slasa omkring. —
SLASA MED10 4. om tofflor: följa med när man går med (tunga o.) hasande steg. Idun 1949, nr 22, s. 22. —
SLASA OMKRING10 04, äv. IKRING04. gå omkring med (tunga o.) hasande steg, sjava omkring o. d. TurÅ 1956, s. 145 (från Norrköping). —
SLASA SIG FRAM10 0 4. ta sig fram gm att gå med (tunga o.) hasande steg. Håkan Trasfröken 3 (1896).
Ssgr (i sht i vissa trakter, vard. Anm. Ssgrna kan äv. hänföras till slase): SLAS-HANS. = -has; äv. bildl. SvD(A) 1921, nr 285, s. 8 (: konstens slashansar). —
-HAS. [sv. dial. slashas, sv. slang slashas (Thesleff Förbrytarspr. 89 (1912)); jfr d. dial. (Bornh.) slashas; med avs. på senare leden se slarv-has] person som går o. drar benen efter sig; slö l. slarvig l. ovårdad l. avsigkommen person (man), slöfock l. slusk o. d.; ofta allmännare: kräk l. usling l. as o. d.; jfr -hans, slasare, slase. Carlsson Stockh. 29 (1915). (Pojken kallades i fosterhemmet ibland) ”slashas” som ”släpade skankarna efter sig”. Martinson VägUt 54 (1936). Om vilka krukor, slashasar och mjölsäckar männen är handlar .. Irja Brovallius' .. roman Karusellen. VeckoJ 1949, nr 36, s. 26. Ungdomarna .. går i sina jeans och slamkrypare och ser ut som ena riktiga slashasar. AB 1961, nr 238, s. 25. särsk. = slarver 2 b. Nisse — lille slashasen min — gå inte och spill ut mjölken. Edqvist MännÖ 191 (1971). —
-HASA. [till -has] (mera tillf.) gå som en ”slashas”, gå o. ”dra benen efter sig”. SvD(A) 1967, nr 28, s. 10. —
-HASIG, adj. [till -has] (mera tillf.) särsk. om tidsperiod: som går långsamt. Idun 1948, nr 9, s. 5.
Avledn.: SLASARE, m.||ig., (i sht i vissa trakter, vard.) slö l. slarvig person (man), ”slashas”; jfr slase. Broman Glys. 3: 93 (c. 1730).
Spoiler title
Spoiler content