SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLASKA slas3ka2, om person f., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slaska; jfr d. slaske; till SLASKA, v., o. SLASK, sbst.2 — Jfr SJASKA, sbst.1]
1) (i sht i vissa trakter, vard.) kvinna l. flicka som (gärna) slaskar (se SLASKA, v. 1) l. brukar slaska l. är orenlig l. smutsig; jfr SLASK-BRACKA, SLUSKA, sbst. Spegel 447 (1712). Far (i huset) plär snaska / ur en flaska, / mor är en slaska. Rydberg Vigg 11 (1875).
2) (†) samling av orenlighet, slaskhög l. dyl.; jfr SLUSKA, sbst. Schultze Ordb. 4537 (c. 1755).
3) slask (se slask, sbst.2 2), slaskväder; i ssgn ANDERSMÄSSO-SLASKA.
Spoiler title
Spoiler content