SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SLASK slas4k, sbst.2 o. interj., ss. sbst. n. (Rudbeckius Dagb. 153 (1640; i bet. 3) osv.), äv. (i bet. 3, om hushållsavfall o. d., o. i denna bet. numera vanl.) r. (Bergman Farmor 52 (1921) osv.); best. -et, ss. r. -en; pl. (†, i bet. I 5 a) = (Botvidi Brudpr. 8 (1619, 1634)).
Etymologi
[sv. dial. slask; jfr d. slask, nor. slask; till SLASKA, v. — Jfr SLASK, sbst.1, SLASKA, sbst., SLASKIG]
I. sbst.
1) motsv. SLASKA, v. 1, om handlingen att slaska, slaskande, slabb l. slabbande l. skvättande o. d. Valleria Hush. 50 (c. 1710). Räntorna kan jag .. skrapa .. i slakteriet, om jag nu skall fortsätta med det slasket. Aronson SlumpMyndl. 171 (1922). Siwertz Varuh. 15 (1926).
2) motsv. SLASKA, v. 4, om förhållandet att det slaskar (stundom liktydigt med: slaskväder l. slaskigt väglag); oftast konkret, om den fallande l. nedfallna nederbörden av våt snö, snöslask, i sht om sådan (med smuts blandad) våt l. smältande snö på vägar o. d., snöslask l. modd (se MODD, sbst. 2); äv. om (kraftigt l. ihållande) regn (”regn o. rusk”) l. om regnvatten (som åstadkommer smutsigt väglag l. upplevs ss. obehagligt). Vädret har varit dåligt, bara regn och slask (l. slask och snö). 13 .. (mars) til Näs i slask til predikan, sedan isvegen til Sigtuna. JBureus (1625) i 2Saml. 4: 89. Det kliar fasligt på mit ben, / Och tvi den liktorn så han värker; / Men jag vet nog hvad det bemärker: / Det bådar bara slask och len. Lenngren (SVS) 1: 15 (1775). Slask, (dvs.) mycket regn, stark el. långvarig våt nederbörd, slaskväder. Weste FörslSAOB (c. 1815). Vid varje bromsning (under en bilfärd på regnvåt asfaltväg) åker man kälke i slasket ett tiotal meter. Gadolin Ostalp. 95 (1932). Valda delar ur nationalbaletten i Korea kom till Stockholm i första Advents slask och mörker. DN(A) 1964, nr 326, s. 10. — jfr GAT-, NOVEMBER-, REGN-, SNÖ-, VÅR-SLASK. — särsk. (i sht i Finl.) i ordspråksartade uttr. betecknande att slaskväder följer på morgonrodnad; jfr MORGON-RODNAD a, SLASKIG 2 slutet. Morgonrodnad slask i hatt, säger ordspråket. Topelius Planet. 2: 215 (1889). Gryningshimlen var bjärtröd, och det bådade ”slask i hatt”, hade far lärt. Renvall Hallonm. 74 (1935).
3) [jfr 1, 2] om (hoprörd) våt orenlighet l. smuts (bildad av våt jord l. vått avfall o. d.); numera nästan bl. dels om (smutsvatten utgörande) vått mat- l. hushållsavfall o. d. (i sht om disk- l. tvättvatten l. slabbiga matrester o. d.; jfr SKULA, sbst. 2), dels om våt smuts på väg l. gata (jfr 2); förr äv. abstrakt, om förhållandet att det är snuskigt ngnstädes: snusk l. snuskighet o. d. Schroderus Dict. 82 (c. 1635). (Om) Kåhlblad och annat slask öfwerflödigt wanckar, bör man intet bestå (svinen) mera än en half Tunna (korn). Rålamb 13: 86 (1690). Jag stod (i köket) vp til armarna i blodet, och i slasket, wid den slachtade Fänaden, bland de orena inelfworna. Bliberg Acerra 272 (1737). Man kan icke äta på detta wärdshuset, der är ett odrägligt slask. Nordforss (1805). Lundgren MålAnt. 2: 30 (1872; om smutsvatten). Ferlin DöddansV 17 (1930; om våt smuts på gata). Starfelt Nödh. 23 (1968; om hushållsavfall i slaskpåse). — särsk. (†) inskränktare, om fuktig åkerjord. Serenius EngÅkerm. 197 (1727). Broman Glys. 3: 74 (c. 1730).
4) (vard.) ss. nedsättande benämning på tunn l. utspädd dryck l. soppa, blask (se BLASK, sbst.1 3); förr äv. om våt l. flytande (slabbig o. motbjudande) föda i allmänhet, särsk. dels om flytande (o. söt) apoteksvara, dels om kladdiga l. ”slibbiga” sötsaker o. d., slisk. Till att gifwa Fåår Sårpa medh Miöl och sådant, doger intet, ty deras Lungor tåla intet mycket slask. Rålamb 13: 84 (1690). Han tager in för mycket slask af apotheket. Serenius Eee 2 b (1734). (Sv.) Slask (söta saker) (t.) das Genäsche, das Naschwerck, als Zuckerwerck etc. Lind (1749). Nordforss (1805; äv. om illa lagad mat). Tösen .. / .. sätter ett stop öl på bordet, av det sämsta slask en kanna. Collinder Kalev. 223 (1948).
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 14. Sylvius Mornay 316 (1674). SvLittFT 1835, sp. 601 (: Detta historiskt-romantiska slask; om historisk roman); jfr 4. Vill du, att jag skall bedja (till Gud) med dig? — Kommer du åter med ditt slask och pjunk! Topelius Fält. 5: 38 (1867). Hör du, Robert, hade du inte lofvat henne, att det inte skulle bli något tjålande och pussande och så'nt slask? GHT 1896, nr 227 B, s. 2; jfr 1. Hos Adèle hade kärleken töat upp till ett tunt slask av erotik. Krusenstjerna Pahlen 7: 45 (1935); jfr 2. — särsk. (†)
a) koll.: pack, slödder, byke, patrask; äv. i pl., i individuell anv., om moraliskt lågtstående kvinnor (som lever i moralisk smuts l. dyl.), ”stycken”. LPetri Job 30: 8 (1563). Skamlösa slask, som intet låta Gudz Anda regera sigh. Botvidi Brudpr. 8 (1619, 1634). Swedberg Schibb. 254 (1716).
b) om förhållandet att fuska l. klåpa l. slarva (se SLARVA, v. 3 d) i ett arbete, fuskeri l. fusk l. slarv l. dyl., l. konkret, om det på sådant sätt åstadkomna resultatet, fuskverk l. dyl. Murenius AV 87 (1642).
II. [delvis sannol. utgörande en med SLASKA, v., parallell ljudhärmande bildning] interj.; särsk. återgivande det ljud som uppstår då ngn slaskar (särsk. då en hund slickar ngn med våt tunga; jfr SLASKA, v. 2). Lewenhaupt Reddy 45 (1907).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slask, sbst.1, l. slaska, v.) A: (I 1) SLASK-ARBETE~020. (vard.) arbete som kännetecknas av slask(ande), slaskigt l. slabbigt arbete; jfr -göra. Nordforss (1805).
(I 2, 3) -AVLOPP~02 l. ~20. avlopp (se d. o. 2 b) för slask l. slaskvatten (se d. o. 2); jfr -brunn, -hål 1, -ledning, -trumma. Key Hemv. 135 (1939).
(I 3) -BACK l. -BACKE, sbst.1 (i vissa trakter, i sht förr) back (se back, sbst.1 1) för slask; jfr -hink. SAOB B 13 (1898).
(I 3) -BACKE, sbst.2 jfr -hög o. sop-backe. Burman VargFjäll. 50 (1945).
(I 1) -BORD. (i sht förr) bord för diskning o. d.; diskbord. Strindberg Julie 10 (1888).
(I 1, 3) -BRACKA. (†) = slaska, sbst. 1. Lind (1749).
(I 1) -BRITA, f. [senare leden är kvinnonamnet Brita (jfr brittmässa)] (i Finl., vard.) = slaska, sbst.1 Tammelin Alm. 1724, s. 22.
(I 2, 3) -BRUNN. jfr brunn 1 c α o. -avlopp. Palmberg Hels. 95 (1889).
(I 3) -BÄCKEN. (numera föga br.) om slasktratt; jfr bäcken 1. Hallin Hels. 1: 103 (1885). Ahrenberg Infall 91 (1908).
(I 2) -DIKE. (mera tillf.) dike för avledande av slaskvatten (se d. o. 2). Hülphers Ångermanl. 55 (1900).
(I 2 (o. 3)) -FÖRE. av slask kännetecknat före (se före, sbst. 2), slaskigt före. Malmbgt 1894, nr 91, s. 1.
(I 3) -GROP. (i sht om ä. förh.) jfr -hög. SträngnHist. 770 (1959).
(I 1) -GÖRA. (vard.) jfr göra, sbst. 1, o. -arbete. Schulthess (1885).
(I 3) -HINK. hink för uppsamling o. bortfraktande av slask l. slaskvatten (se d. o. 2) o. d.; äv. dels om l. med inbegrepp av innehållet, dels oeg. l. bildl.; jfr -back, -ho, -pyts, -påse, -spann, -tråg, -ämbar o. sophink. Nyblom Twain 1: 32 (1873). Selander Pegas. 43 (1947, 1950; bildl.). Stadsluften skall inte få användas som slaskhink (för luftföroreningar) i fortsättningen. DN(A) 1964, nr 148, s. 7.
(I 1, 3) -HO. jfr ho, sbst.1 1, o. -hink, -tråg; äv. om ho för diskning (i diskbänk). AntT 3: 127 (1864, 1870). Sandgren Förklar. 82 (1960).
(I 3) -HUS. (i sht förr) hus för slasktunnor o. d.; jfr -lider, -rum. Post Renhålln. 14 (1904).
-HÅL.
1) till I (2 o.) 3: hål för avledande av slaskvatten (se d. o. 2) o. d. (jfr -avlopp); särsk.: slasktratt, vask. Wistrand HelsBarn 38 (1871). Björkman (1889; om slasktratt).
2) (†) till I 3, 4: orent l. osnyggt hus (i sht enklare värdshus, ”sylta” l. dyl.); jfr hål, sbst. 2 b. Nordforss (1805). Meurman (1847).
(I 3) -HÖG. hög (se hög, sbst.1 2) för uppsamling av slask o. d.; jfr -backe, sbst.2, -grop, -stad o. sop-hög. FoFl. 1923, s. 78.
(I 3) -JORD. (†) om ett slags gruvsylta använd ss. bindemedel vid murning. RelStKopparbg 1758—59, s. 570.
(I (2,) 3) -KRAN. kran (se d. o. 4) i l. till slaskrör l. slaskledning. Frykholm Ångm. 144 (1881; på fartyg).
(I 1) -KÖK. (numera föga br.) lokal för diskning o. annat ”slaskarbete”; jfr kök 1 b. Langlet Husm. 777 (1884).
(I (2 o.) 3) -LEDNING. ledning (se ledning, sbst.2 2 a) för avledande av slaskvatten (se d. o. 2) o. d., avlopp(sledning); jfr -avlopp, -rör. Helsov. 1886, s. 129.
(I 3) -LIDER. (i sht förr) jfr -hus. PT 1902, nr 197 A, s. 4.
(I 5) -LITTERATUR. (vard.) om dålig litteratur. GbgP 1953, nr 347, s. 18.
(I 1) -MAJA. (vard.) om kvinna l. flicka som (gärna) slaskar l. blöter ner omkring sig; äv.: genomvåt flicka. Topelius Sommarsjö 2: 102 (1900). Hjelmqvist Förnamn 189 (1903).
(I 3) -MUR. (†) mur (se mur, sbst.1 1) uppmurad med ”slaskjord” ss. bindemedel. Bergv. 3: 95 (1760).
(I 2, 3) -MÖRJA. om slask på väg l. gata o. d. GHT 1897, nr 1 B, s. 1.
(I 1) -PUMP. [med syftning på det om slaskande påminnande ljud som lädret avgav] (förr) enklare handpump vars pumpkolv bestod av ett stycke läder. Grufbr. 296 (1878).
(I 3) -PYTS. jfr pyts 1 (, 2) o. -hink. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(I 3) -PÅSE. jfr -hink o. sop-påse. SDS 1974, nr 63, s. 11.
(I 3) -RUM. (i sht förr) jfr rum, sbst.3 9, o. -hus. PT 1904, nr 109 B, s. 2.
(I 2, 3) -RÄNNA. jfr ränna, sbst.1 1, o. -rör. WoJ (1891).
(I 2, 3) -RÖR. rör (se rör, sbst.3 3) för avledning av slaskvatten (se d. o. 2) o. d., avloppsrör; i sht förr äv. om slaskledning; äv. bildl.; jfr -ränna. TT 1875, s. 31. I städerna der vattenledning och slaskrör finnes. Langlet Husm. 831 (1884). Strindberg Brev 9: 44 (1892; bildl.).
(I 3) -SIL. i slasktratt: sil (se sil, sbst.2 1) för uppsamling av det fasta avfallet. KatalNK 1925, Vår. s. 55.
(I 3) -SKÅL. (numera föga br.) slasktratt. Tegnér LundUniv. 280 (1897).
(I 3) -SKÅP. i kök: skåp (i sht under diskbänk) vari slaskhink o. d. placeras. Key Hemv. 117 (1939).
(I 5) -SPALT. (vard.) i dagstidning o. d.: spalt vari samlas diverse material av lättare (underhållnings)karaktär, t. ex. kåserier, skämtteckningar, vitsar, aktuella verser, notiser om aktuella personer l. rekordartade fiskafängen o. d.; ofta i pl.; jfr kåsör-spalt. Tegnér Stadion 39 (1923, 1938; i pl. obest.). Du glömmer klasskillnaden (i pressen). Kultursidan och slaskspalten. Hedberg Upp 207 (1968).
Ssgr: slaskspalts-, äv. slaskspalt-journalist. (-spalt- 1929) Motorför. 1929, nr 3, s. 8.
-rubrik. rubrik i l. kännetecknande för slaskspalt. Riwkin Ilf o. Petrov Stol. 182 (1937).
(I 3) -SPANN. jfr -hink. BoupptVäxjö 1886.
(I 3) -STAD. jfr -hög o. gödsel-stad. Bergman JoH 208 (1926).
(I 2) -STÄMNING. stämning som slaskväder åstadkommer; äv. om målning o. d. med motiv återgivande sådan stämning. Nordensvan SvK 616 (1892; om målning). Öberg Makt. 1: 115 (1906).
(I 3) -SÅ. jfr -tunna. Meurman (1847).
(I 2) -TID. (års)tid då slaskväder råder; särsk. om senhösten. Linné Cal. C 3 a (1756). Jag är böjd att uppdela det skånska väderleksåret i tvenne årstider: en torrtid och en slasktid. SRosén i HågkLivsintr. 6: 242 (1925).
(I 3) -TRATT. til slaskledning ansluten, mer l. mindre trattformig skål vari slaskvatten (se d. o. 2) o. d. slås, slask (se slask, sbst.1 1); numera i sht om sådan anordning ovanför vilken vattenkran är anbragt (särsk. vid l. i diskbänk); äv. bildl.; jfr -bäcken, -skål o. vask. Helsov. 1886, s. 129. Wirgin Häls. 4: 363 (1939). SDS 1975, nr 137, s. 2 (bildl.).
(I 2, 3) -TRUMMA. avloppstrumma för slaskvatten (se d. o. 2); äv. oeg. l. bildl., om samlingsplats för smuts l. snusk o. d.; jfr -avlopp. GHT 1897, nr 243 B, s. 2 (sannol. för regnvatten från gata). Nyblom Golfstr. 39 (1911; bildl.).
(I 3) -TRÅG. (mera tillf.) jfr -hink, -ho. Ekelöf Utflykt. 85 (1947).
(I 3) -TUNNA. tunna för slask (matavfall o. d.); jfr -lår, -så o. sop-tunna. BoupptVäxjö 1894.
-VATTEN.
1) (numera bl. tillf.) till I 1: vatten att slaska i; äv. om vatten avsett ss. disk- l. sköljvatten o. d. SvSaml. 3—6: 329 (i handl. fr. 1762; för användning i hushåll). Topelius Läsn. 7: 127 (1891).
2) till I 2, 3: vatten utgörande l. innehållande slask; smutsvatten; i sht om vatten använt ss. disk- l. skölj- l. tvättvatten o. d. (från kök o. d.) l. om (smutsigt) regnvatten o. d. från gator o. d. Palmstedt Res. 63 (1779; från kök). Slaskvattnet i rännstenen. Hedenstierna Fideik. 238 (1895). Då och då kommer en hink disk- och slaskvatten utfarande genom ett fönster (i italienska bergsbyar). Ymer 1955, s. 195.
(I 2) -VÅT. våt av l. ss. regn- l. snöslask. Diktonius Mull 55 (1934; om snö).
(I 2) -VÄDER. väder kännetecknat av slask, slaskigt väder; stundom liktydigt med dels: blid- l. töväder, dels: regnväder l. ruskväder; äv. med tanke på väglaget. Broman Glys. 1: 432 (1730). Palmær Eldbr. 67 (1834; i bild). (Sv.) Det är ett evinnerligt slaskväder (fr.) il pleut continuellement. Schulthess (1885). SvD 5/12 1925, Bil., s. 1 (med tanke på väglag). Östergren (1941; äv. om töväder).
(I 3) -ÄMBAR~20, äv. ~02. jfr -hink. BoupptVäxjö 1883.
B (numera bl. tillf.): (I 2, 3) SLASKE-PUTT. (i Finl.) smutspöl; jfr putt, sbst.1 1. Topelius Läsn. 7: 64 (1891).
Spoiler title
Spoiler content