publicerad: 1976
SLAVISK sla4visk, adj.2; adv. -T.
Ordformer
(schlaw- 1740. slav- (-afv- m. m.) 1734 osv.)
Etymologi
[jfr d. slavisk (i ä. d. äv. sklavisk), nor. slavisk, holl. slaafsch, t. sklavisch (i ä. t. äv. slavisch); avledn. av SLAV, sbst.2]
som tillhör l. avser l. kännetecknar l. lämpar sig l. är avsedd för en slav (se SLAV, sbst.2 1, 2) l. liknar en slav (se SLAV, sbst.2 1) l. en slavs l. slavarna(s), slav-; numera bl. utan direkt syftning l. tanke på SLAV, sbst.2 1, inskränktare: som kännetecknas av (slavsinne o. d. som yttrar sig i) viljelös lydnad l. undergivenhet l. osjälvständighet o. d. (utom i b, c slutet i sht i fråga om kryperi o. d.: servil); förr äv.: som är en slav l. slavar l. som förslavar (se a); jfr TRÄLAKTIG. O tapre Hielte, ho har pålagt dig ett så slafwiskt arbete (dvs. vedhuggning)? Bliberg Acerra 547 (1737). Drängen .. skuttade lydig och slafvisk, såsom tjenare i staden ofta äro, ur vagnen. Almqvist Går an 101 (1839). (Kejsar Julianus hoppades) kunna åstadkomma .. den slafviska andans förträngande af ett fritt, friskt och ädelt folkmedvetande. Rydberg Ath. 187 (1859). De slaviska och sliskiga dedikationer varmed .. skalder i forna dagar hänvände sig till de .. herrar de ägnat sin tjänst. Fröding ESkr. 2: 171 (1894). De stackars .. torparna äro utsatta för en slavisk behandling, som alstrar ett trälaktigt kryperi. Hörlén GSed. 56 (1914). Hedberg VackrTänd. 81 (1943; om beundran). — särsk.
a) (†) som är en slav (se SLAV, sbst.2 1, 2); äv. dels med koll. huvudord: som utgöres av slavar, dels: som gör en till slav, som förslavar, förslavande. Dalin Vitt. I. 3: 17 (1734). Humbla Landcr. 273 (1740; om läkare). En hungrig, slavisk hop ger henne (dvs. friheten) svagt försvar. Liljestråle Fid. 29 (1772). Atterbom Minnest. 2: 223 (1855; om tjänstemannabanan).
b) i fråga om att blint l. osjälvständigt l. kritiklöst följa ngns förebild l. föredöme l. imitera ngn l. upprepa sig l. låta ngt följa ngt o. d. (Man kan frukta att språkvetenskapsmannen) bestämmer hvarje ord till en oföränderlig betydelse, pålägger (det språkliga) uttrycket en slavisk gång parallelt med tankan, och (osv.). Kellgren (SVS) 5: 75 (1787). Om ock lärjunge af Scott, är han (dvs. B. S. Ingemann) ingen slafvisk. Rydqvist i 2SAH 12: 516 (1827). Sundén (1891; om översättning). All torrhet, allt mekaniserande, all slavisk, ”bokstavlig” efterföljd av partituret var honom (dvs. I. E. Hedenblad) totalt främmande. Aurelius Männ. 148 (1935).
c) ss. adv. Lind (1749). Slafviskt krypande för de stora, stolt mot de ringare .., uppnådde .. (Curtius Rufus) consularisk makt. Kolmodin TacAnn. 2: 30 (1835). Vara slaviskt undergiven. SvHandordb. (1966). — särsk. motsv. b. (Författaren till en viss dikt) respecterar métern utan at slaviskt lyda den. Kellgren (SVS) 4: 150 (1780). En slafviskt ordagrann öfversättning af Gamla test(amentet) till grekiska. NF 19: 301 (1895). Näktergalen .. upprepar sig aldrig, åtminstone aldrig slaviskt. Hagberg Linnæus 188 (1939). Lindroth Gruvbrytn. 1: 519 (1955).
Avledn.: SLAVISKHET, r. l. f. om egenskapen att vara slavisk; servilitet l. självuppgivande underdånighet l. undfallenhet o. d.; äv. motsv. slavisk b. (Grekerna på Peloponnesos) äro mera hyfsade (än sina landsmän på fastlandet), men mindre ärlige, mera höflige och ödmjuke ända till slafwiskhet. SvLittFT 1834, sp. 550. Följa sina förbilder med slaviskhet. Auerbach (1913).
Spoiler title
Spoiler content