SLAVISM slavis4m, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
1) om den slaviska kulturen (o. dess bärare); i sht: strävan (l. rörelse som arbetar för) att (kulturellt, ekonomiskt o. politiskt) öka de slaviska folkens inflytande o. betydelse l. utvidga deras område l. att närma de slaviska folken till varandra. Polackarne hafva varit Slavismens kulturfolk. Frey 1849, s. 4. Hwad Mazzini war för den italienska enhetsidéen .., det war Bakunin .., för slawismen. HT 1953, s. 26 (1863). (Det finska folkets) historiska uppgift som utpostfolket vid slavismens port. Estlander 11Årt. 3: 119 (1923). jfr PAN-SLAVISM.
2) på inflytande från slaviskt l. slaviska språk beroende ordform l. språkligt uttryck o. d. (i annat språk), slavisk språkegendomlighet. Ekbohrn (1904). IllSvOrdb. (1955).
