[fsv. sli, sly (ss. förled i ortnamnet Slihälle l. Slyhälle gruva), sv. dial. sli, n. l. f.; etymologiskt identiskt l. nära samhörigt med SLI, sbst.3; benämningen är sannol. föranledd av att bergarten blir seg l. hal l. slipprig i beröring med vatten]
(numera föga br.) om svart l. grå, lös o. skiffrig bergart bestående av biotit l. klorit l. talk o. d.; äv. om skikt l. massa av sådan bergart, särsk. uppträdande ss. salband l. gångart (se d. o. 2); jfr SKÖL 5. Vid järngrufvor får malmgångens salband i synnerhet namn af Sli, Sliberg eller Skinslag. Rinman 2: 485(1789). Kan något undersökningsarbete för upptäckande af malm uppomkring sliarne i grufvan verkställas, och folk dertill erhållas, bör sådant under tiden försiggå. Holmkvist BergslGruvspr. 68(i handl. fr. 1862). Sedan under Vinterbrytningen ras utur hängande Slin inträffat. Därs. 29(i handl. fr. 1871). Sedan godset blifvit rensköljdt från derå adhererande ”sli” och lera, uttappas sköljvattnet. JernkA 1892, s. 106.jfr Holmkvist BergslGruvspr.(1941). — jfr GRÅ-,GRÅBERGS-,RÅT-SLI.
Ssg: A: SLI-BERG. (sli- 1789—1891. slie- 1764) (numera föga br.) = sli, sbst.2 Holmkvist BergslGruvspr. 68(cit. fr. 1764). (Med ”skinnslag”) förstås ock det samma som Salband, Sli, eller Sliberg, hvilket i synnerhet til ömnighet förefaller vid järngrufvorne i Nora bergslag. Rinman 2: 667(1789). Landsm. V. 7: 24(1891; från Västmanl.). jfr Holmkvist BergslGruvspr.(1941).
SAOB
