publicerad: 1977
SLIKTA slik3ta2, förr äv. SLÄKTA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(schlicht- 1671 (: schlicht Ringar, pl.)— 1861. schlikt- 1874—1885. slekt- i ssg 1782 (: slekte klingor, pl.). slicht- 1668 (: Slicht Månader, pl.)—1715. slick- i ssg 1888 (: slickklinga; möjl. felskrivning för slickt-). slijt- i ssg 1674 (: Slijtmana). slikt- (slickt-, sligt-) 1723 osv. släkt- i ssg 1874 (: släktklinga)—1917 (: släktklinga))
Etymologi
1) (gm bearbetning med verktyg) göra slät l. jämn, släta l. jämna (ngt); släthugga l. släthyvla l. släthamra (ngt); förr äv.: göra slät l. blank gm bestrykning med ngt (se d); numera nästan bl. i a, b, e. Weste FörslSAOB (c. 1815). De drifna föremålen blifva medelst släthammarn .. slätade (sliktade) på polerstaken, d. v. s. inifrån glatthamrade. Scheutz Bleckarb. 21 (1849). (Sv.) Schlikta .. (fr.) réparer; planer. Schulthess (1885). — särsk.
a) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. (med skarvyxa) släthugga l. avfasa (trävirke); särsk. i fråga om avfasning av spant l. resningstimmer o. köl för att bordläggningen skall ligga väl o. på lämpligt sätt an; äv. dels (allmännare): ythugga (ngt) med skarvyxa (l. annat redskap), dels: renhugga (köl l. fartygsbotten) med skarvyxa (l. annat redskap); äv. abs. Björkegren 2270 (1786). En dag, då jag sligtade med skarfyxan på en insatt upplänga, hände den olyckan, att yxan slant och jag fick öfver vänstra benpipan ett elakt hugg. Tersmeden Mem. 1: 36 (c. 1790). Ekeplankors godhet undersökes, genom sliktning på sidorne. ReglVirkeslefv. 1825, § 44. (Sv.) Slickta fartygs botten: (fr.) Ragréer la carene. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Slikta, (dvs.) hugga en träyta jämn med skarvyxa. Stenfelt (1920). Kulturen 1972, s. 47.
b) (förr) garv. jämna l. förtunna (garvat läder) gm skrapning på köttsidan (med sliktklinga); äv. abs. Dalin (1854). Till befordrande och underlättande af sliktningen, plägar man förut ingnida skinnen på köttsidan med slammad krita. AHB 4: 25 (1860). UB 5: 448 (1874). Ekbohrn (1936).
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (invändigt) jämna (gjutform) medelst bestrykning med slam, blacka; jfr d o. SLIKTRA, v. Tornquist BerObsStyckegiut. 24 (1753); jfr Jakobsson ArtillK12Tid. 153 (1943). Almroth Karmarsch 106 (1838).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på jaktlappar l. jaktnät l. bunt av sådana lappar (l. jakttyg): vid nedläggningen släta till (o. på annat sätt ordna) resp. släta till osv. lapparna i; förr äv. i uttr. slikta jakten, släta till (o. på annat sätt ordna) jaktlapparna i jakttyget; jfr 1. Greiff Jagt 27 (1821: Slikta Jagten). Hvarje serskild jagt-bundt sliktas väl och knytes löst med en enda ögla. TJäg. 1833, s. 491. Hahr HbJäg. 241 (1866; med avs. på jaktlappar). Behm (1920; med avs. på jaktnät).
4) [eg. bildl. anv. av 1] (†) med avs. på tvist l. (ngt som föranleder) jäv (se d. o. 2) o. d.: göra slut på, bilägga; avlägsna. Såsom det icke synes rådligt att willfara deras begäran om Lysning och Wigning, utan föregångit slichtande af berörda jäf. VDAkt. 1715, nr 116. Ridderskapets och Adelens vählmente Råd ock Tancka vore, at städernes Fullmäcktige sins emellan .. meromrörde upkomne qvæstion ock skilgacktighet sökia at slickta ock afgiöra. 2RARP 3: 7 (1723).
Särsk. förb. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): SLIKTA AV10 4. sjöt. till 1 a, = avslikta. Oxenstierna Vanderdecken 113 (1865). —
SLIKTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. till 1: vara l. bli färdig med släthamring l. (numera nästan bl., i fackspr.) sliktning (se slikta 1 a, b). Jolin MSmith 55 (1847).
Ssgr: A: (1) SLIKT-HAMMARE. [jfr t. schlichthammer] (†) släthammare. InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 128. SvTyHlex. (1872). —
(1 b) -KLINGA. (slikt- 1777 osv. slikte- 1782) (förr) garv. rund, eggvass stålskiva (med läderklätt hål i mitten för fattningen) varmed sliktning utfördes. BoupptVäxjö 1777. —
(1 e) -LERA l. -LER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) pulverformig lera använd vid sliktning. Tornquist BerObsStyckegiut. 45 (1753). —
-LINJE, se C. —
(1 b) -MÅNE. (slikt- 1674. slikte- 1755) [jfr t. schlichtmond] (†) sliktklinga. BoupptSthm 1674, s. 1320 a, Bil. (: Slijtmana). BoupptVäxjö 1755. —
(1 b) -RAM. (förr) [jfr t. schlichtrahmen] (förr) garv. ram i vilken lädret spändes fast vid sliktningen. Hirsch LbGarfv. 219 (1898). —
(1 b) -SPÅN l. -SPÅNA. (förr) garv. vid sliktning bildat spån. Hirsch LbGarfv. 220 (1898: sliktspånor, pl.). —
(1 a) -YXA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) tväryxa för sliktning, skarvyxa. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
B (†): SLIKTE-KLINGA, -MÅNE, se A.
C: (1 a) SLIKTNINGS-LINJE. (slikt- 1917. sliktnings- 1856 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skeppsb. i för l. akter: linje mellan vilken o. spunningen resning o. köl måste avsliktas för att få en jämn anläggningsyta för bordläggningen o. önskad (harmonisk) form på skrovet (o. vid vilken halvtimmer o. kantringsspant slutar). (Sv.) Slicktningslinea: (eng.) Beardingline .. (sv.) Sligtningslinea på häcktbalken: (eng.) Margin-line. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Witt Skeppsb. 59 (1857). 2NF 26: 561 (1917).
Avledn.: SLIKTARE, m. till 1: person som sliktar; särsk. (garv., förr) till 1 b. SvSkoT 1927, nr 6, s. 87.
Spoiler title
Spoiler content