SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLIPPER, adj.; best. o. pl. slippra.
Ordformer
(slep- 1560. slepp- 1538c. 1540. slip- 1655. slipp- 15411747)
Etymologi
[fsv. slipper, sleper, sleber, släber; jfr ä. d. sliber (i avledn. sliberhed, slipprighet), mlt. slipper, ä. t. schlipfer, feng. slipor (eng. slipper); i avljudsförh. till SLEP o. mlt. slīpen (se SLIPA, v.2); möjl. är ordet i sv. (delvis) lånat från mlt. — Jfr SLIPPRA, v., SLIPPRIG]
(†) slipprig, hal. VarRerV 41 (1538). (Orätta) wägar till gunst hoos höga eller låga, .. äro swåre slippra och fahrlige. Rudbeckius KonReg. 433 (1619). Han (dvs. satan) hade reda waldt sigh Ormens slippra hamn. Spegel TPar. 139 (1705). Schenberg (1747).
Spoiler title
Spoiler content