SLIPPHAMN l. SLIPHAMN, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Ordformer
(slip- 1651. slipp- 1651. -hampner 1651. -hampnerne, pl. best. 1651)
Etymologi
[sannol. försvenskning (med anslutning till SLIPPA, v.2 7, 17) av nl. sluiphaven l. t. schlupfhafen, av sluipen (av mnl. slupen) resp. schlupfen (av mht. slupfen, av fht. -sluphen, i ssgn intsluphen, undslippa), alla med bet.: glida, slinka, smyga o. d., i avljudsförh. till fht. sliufan, glida, got. sliupan, smyga (se SLOPA), o. haven resp. hafen (se HAMN, sbst.3)]
(†) liten, naturlig hamn (där mindre fartyg söker skydd för stormar o. d.). RP 15: 16(1651). Därs. 28.
