SLISK slis4k, sbst.1, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. av d. slisk, slidsk, sli(d)ske, sledske; jfr t. schliesch, lastbord; möjl. av fris. slydtsje, liten släde, diminutivbildn. till slide, släde, motsv. nl. slede (se SLÄDE)]
1) (i fackspr., i sht sjöt.) underlag (med uppstående kanter) bestående av två l. flera sammanfogade brädor l. plankor o. dyl. o. använt då ngt förflyttas upp l. ned från en plats till en annan (högre l. lägre liggande); äv. om var o. en av två kantställda plankor avsedda att skydda fartygs sida mot skamfilning. Ramsten o. Stenfelt (1917; i pl., om par av plankor). En slisk är en stört- eller rutschbana för intagning av t. ex. sand eller bruk genom en fönsteröppning. ByggnVärld. 1959, s. 602.
2) skeppsb. om diagonal bräda l. stålplatta med vars hjälp de längs sidorna av fartyget uppstående delarna av avlöpningssläde hålls samman. Ramsten o. Stenfelt (1917).
