SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLISK slis4k, förr äv. SLITSK, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(slijdzk 1561. slijtzk 1562. slijtzker 1563. slisk c. 16351956. slisker 16391716. slitzk c. 1540)
Etymologi
[fsv. slitsker, rovgirig, glupande, glupsk, sniken, sv. dial. slisk, girig, glupsk, grinig, snål; jfr sv. dial. slisken, girig, snål, strävsam; till SLITA, v., med en urspr. bet.: som rovgirigt sliter sönder l. åt sig o. d. — Jfr SLISKA, v.3, SLITSKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rovgirig l. glupsk (särsk. i uttr. slisk på ngt, i fråga om att äta: glupsk på ngt); äv.: snål, girig. Kan henda at Swerring och Racke (som enl. gamla krönikor var hundar) haffua warit twå Män, the ther slitzke haffua warit såsom hundar, och för then skul haffua wordet kallade hundar. OPetri Kr. 25 (c. 1540). LPetri Mandr. E 6 a (1562; om vargar). Slisker, (dvs.) girug. Swedberg Schibb. 384 (1716). Rosendahl Lojäg. 79 (1956: ).
Spoiler title
Spoiler content