SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLISKA slis3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. bildat (med sekundärt avljud) till SLASKA, v.; i bet. 3 sannol. bildat till SLISKIG, adj.2]
(vard.)
1) (numera bl. tillf.) (smått) slaska (o. kladda med ngt). Om vi skulle gå .. ned (i köket), och se allt .. squilpande och sqvalpande, och sliskande och slaskande med hela tillagningen, så skulle vi aldrig kunna äta en bit mer! Callerholm Stowe 253 (1852).
2) äta (mycket) godsaker, snaska; äv. dels tr., med obj. betecknande godsaker, dels i uttr. sliska på ngt, snaska på ngt. SvTHlex. (1851). Jämt har han något att sliska på. Östergren (1941). Dens. (med avs. på karameller).
3) i den särsk. förb. SLISKA TILL.
Särsk. förb. (vard.): SLISKA I SIG10 4 0. till 2 med avs. på godsaker: stoppa i sig, snaska i sig. Klint (1906).
SLISKA TILL10 4. (mera tillf.) till 3: ge (ngt) en sliskig (se sliskig, adj.2) karaktär, göra sliskig; särsk. bildl. (jfr sliskig, adj.2 slutet). Den sötaktighet, som .. så ofta sliskar till det norrländska hembygdsmåleriet. Västerb. 1933, s. 185.
Spoiler title
Spoiler content