SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLISKIG slis3kig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sliskug; till SLISK, sbst.3]
(vard.) om mat(rätt) l. dryck o. d.: överdrivet l. omåttligt l. äckligt söt, jolmig (se d. o. 1 a). En sliskig efterrätt. Holmberg 1: 658 (1795). Wadman Saml. 2: 99 (1835; om punsch). Salustånd, som dignade av söderns frukter och österns sliskiga sötsaker. Ackté Jalander 17 (1932). — jfr SÖT-SLISKIG. — särsk. bildl. (jfr SLISK, sbst.3 slutet); särsk.: överdrivet ”söt”, ”sockersöt”, jolmig (se d. o. 2) o. d.; äv. (med mer l. mindre tydlig anslutning till SLISKIG, adj.1): ”söt” o. insmickrande l. (överdrivet) känslosam o. d.; äv. allmännare: (gm oanständighet) motbjudande l. äcklig o. d. Sliskig sentimentalitet. Weste (1807). Jag vill .. bekänna att, ehuru jag gillar och respekterar den ifver, hvarmed man nu söker lyfta arbetsklasserna .., jag dock förmodar å min sida, det man icke vinner detta mål genom doktriner och en sliskig filantropi. Wingård Minn. 5: 156 (1847). (K. Gussows) damporträtt är väl sött, så vackert det än är, — ett enda steg till och det blefve sliskigt. NordT 1886, s. 545. Det händer någon gång, att tändernas bortfallande framkallar en besynnerlig smak för sliskiga och snaskiga historier. Bergman JoH 111 (1926). Nittionio procent av alla karlar rusar .. upp med upprörd min (när de kallas rara) och säger att det uttrycket är sliskigt. Thulin Boo ViKöksv. 141 (1931).
Avledn.: SLISKIGHET, sbst.2, r. l. f. om egenskapen att vara sliskig; äv. konkret, om sliskigt yttrande o. d. Nordforss (1805). Viska sliskigheter i örat på sin dam. Östergren (1941).
Spoiler title
Spoiler content