SLISKIG slis3kig2, adj.1 -are. adv. -T.
(vard.) inställsam l. lismande l. fjäskig (se FJÄSKIG 2) o. d.; äv. [delvis möjl. utgående från SLISKIG, adj.2]: kelen l. smeksam o. d. (på ett överdrivet l. motbjudande sätt). Crusenstolpe Mor. 2: 172 (1840). Man kan inte se tråkigare varelser än kära menniskor, och jag har många gånger föresatt mig att det skulle då åtminstone bli osanning, att jag skulle bli lika sliskig som andra förlofvade flickor. Benedictsson Peng. 100 (1885). De brittiska tidningarnas sliskiga beröm av den kungliga familjen närmar sig rena enfalden. SDS 1957, nr 280, s. 7.
Avledn.: SLISKIGHET, sbst.1, r. l. f. (vard.) inställsamhet, fjäskighet. Auerbach (1913). De gåvo ständigt nya prov på vänlighet och uppmärksamhet, vilka dock aldrig övergingo till sliskighet eller kryperi. Tamm TjänstNegus 117 (1936).
SAOB
