SLISKER slis4ker, m.; best. -n; pl. sliskar; l. SLISK slis4k, sbst.4, m.; best. -en; pl. -ar; äv. (mera tillf.) SLISKUS slis4kus, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(slisk 1968 osv. slisker 1686 (: pige slisker) osv. sliskus 1915)
(vard.) inställsam l. insmickrande man; äv.: klemig (se d. o. 2 b) man, morsgris l. dyl. (jfr SLESKER). LoW (1889). Maken till verkliga sliskar än dem som svarade i radio hörde eller såg man aldrig. Stackars pojkar, som inte hade annat intresse än permission och muck. GbgP 1948, nr 63, s. 6. Om du ser en slisk och han sticker upp en fisk / är han utan tvivel norsk. AB(C) 1968, nr 196, s. 28. — jfr PIGE-SLISKER.
