SLUFSA sluf3sa2, v.2 -ade.
Etymologi
[sv. dial. slofsa, slufsa, äta glupskt o. osnyggt (om svin l. hund); sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. slofsa, slufsa, slabba ned m. m. (se SLOFSA)]
glupskt äta l. sluka; i särsk. förb.
Särsk. förb.: SLUFSA I SIG10 4 0. (i sht i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) glupskt äta l. sluka i sig (mat), glufsa i sig. (Det kan hända, att entreprenadanbudet på ett stort bygge inte antas.) Någon annan slufsar i sig den feta steken mitt för ens näsa. Moberg Rosell 261 (1932).
SAOB
