SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLUM slum4, sbst.1, r. l. m. (Stridsropet 1888, nr 48, s. 2, osv.) ((†) n. WoJ (1891)); best. slummen; pl. (mera tillf.) slummar (SDS 1901, nr 51, s. 2, osv.) l. slummer (FinT 1933, 2: 129, osv.) l. slums (Auerbach (1913) osv.).
Etymologi
[av eng. slum, gata i (stor)stads fattigkvarter, fattigkvarter, möjl. etymologiskt besläktat med lt. slam (se SLAM, sbst.3)]
1) i (stor)stad: kvarter l. område vars befolkning i gemen lever ett liv som i ekonomiskt, socialt o. hygieniskt avseende står på mycket låg nivå, fattigkvarter, slumkvarter; äv. dels om slumartade (bostads)förhållanden, dels med inbegrepp av befolkningen (jfr 3); jfr 2. Stridsropet 1888, nr 48, s. 2. Dimman, röken och smutsen äro ofta den enda erfarenhet slummen har af kol och de rikes brasor. Därs. 1889, nr 15, s. 3. En sådan slum som i Dublin får ni leta efter i London. Hellström Kärlek 213 (1942). Åtskilliga (lantarbetar-)bostäder (i Sv.) kunde gott falla under beteckningen slum. Form 1946, s. 124. Slum i tolvvåningshus är värre än slum i envåningshus. Hedberg Upp 187 (1968). — särsk. i oeg. l. överförd anv., om ngt som i ngt avseende står på en (mycket) låg nivå; särsk. i uttr. andlig slum. En nyligen företagen sociologisk undersökning har visat, att detta område (dvs. Hammarbyhöjden i Sthm) kan kallas en andlig slum. Form 1944, s. 3. SvD(B) 1944, nr 121, s. 12 (om grupp av alkoholiserade). ”Akustisk slum” är ett träffande uttryck .. för en stor del av den toppmoderna nybebyggelsen i vårt land. DN(A) 1963, nr 323, s. 2.
2) slumverksamhet; stundom svårt att skilja från 1. Stridsropet 1890, nr 41, s. 4. Med outtröttlig, brinnande nitälskan .. bragte .. (E. Liljegren) till ansenlig utveckling slummens arbete på att hjälpa och upprätta samhällets armaste .. varelser. 2NF 37: 185 (1924). Frälsningssoldater som arbeta i slummen(s tjänst). Östergren (1941); möjl. till 1.
3) (mera tillf.) slumbefolkning. Hedberg BleknBrud. 311 (1951).
4) (mera tillf.) om slumstation l. härbärge l. utspisningsställe i slumkvarter. Döös Asfaltbl. 41 (1930). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (i allm. till 1): SLUM-ARBETE~020. jfr -verksamhet. Stridsropet 1889, nr 15, s. 2.
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. Östra och södra Londons mer och mindre slumartade kvarter. Vallentin London 99 (1912).
-BARN. barn som bor i ett slumområde; jfr -unge. Stridsropet 1889, nr 33, s. 3.
-BEFOLKNING. jfr befolkning 2 b. Koch EmigrLand 17 (1910).
-BILDNING. uppkomst av slum. DN(B) 1933, nr 87, s. 13.
-BOSTAD~02 l. ~20. bostad i slumkvarter l. av slumartad karaktär; jfr -hus, -kåk. UNT 1933, nr 233, s. 1.
Ssg: slumbostads-bestånd. bestånd av slumbostäder. UNT 1933, nr 233, s. 1.
(1, 2) -CHEF. chef inom frälsningsarméns slumverksamhet. Petri Ouchterlony 284 (1924).
-DISTRIKT. jfr distrikt 2 o. -kvarter. Koch EmigrLand 49 (1910).
(1, 2) -ENSAJN. (förr) jfr -officer. Stridsropet 1905, nr 1, s. 6.
-FAMILJ. i slum bosatt familj. SvLäkT 1935, s. 1079.
-FÖRHÅLLANDE. i pl.: i slummen rådande förhållanden. Lagercrantz Stone Sjöm. 103 (1939).
-GATA. i slumkvarter belägen gata. Martin PampL 47 (1930).
-INNEVÅNARE~00200. sluminvånare. SvLäkT 1935, s. 1079.
-INVÅNARE~0200. invånare i slum, sluminnevånare. Stridsropet 1889, nr 15, s. 2.
-KARAKTÄR. slumartad karaktär (se d. o. 3 c). Bostadskvarter av slumkaraktär. Rig 1944, s. 1.
-KVARTER. kvarter utgörande l. ingående i slum (jfr -distrikt, -område); äv. bildl. (jfr slum, sbst.1 1 slutet). Sthm 1: 580 (1897). Den holländska naturens slumkvarter. Blomberg Landsv. 46 (1927). SvD(B) 1943, nr 53, s. 4.
-KÅK. (vard.) jfr -bostad, -hus. Fogelström DrömStad 231 (1960).
-KÅR. (förr) inom frälsningsarmén: kår (se kår, sbst.3 2) lokaliserad inom slummen. Stridsropet 1888, nr 52, s. 1.
-LAG. lag (se lag, sbst.1 1) avseende att förbättra förhållandena i slummen; särsk. om förh. i Engl. Hellström RedKav. 265 (1933).
-LIKNANDE, p. adj. Böök ResSchw. 26 (1932).
(1, 2) -LÖJTNANT~02 l. ~20. jfr -officer. Stridsropet 1893, nr 11, s. 3.
-MILJÖ. av slum bestående l. kännetecknad miljö (se d. o. 4). Schück o. Warburg 3LittH 8: 111 (1949).
-MISSION. (numera mindre br.) om slumverksamheten; jfr mission 3. Stridsropet 1888, nr 52, s. 1. Ekbohrn (1904).
-MÄNNISKA. om människa formad av slummiljö. DN 20/1 1929, Söndagsbil. s. 3.
(1, 2) -OFFICER. inom frälsningsarmén: officer med uppgift att ägna sig åt slumverksamhet; jfr -ensajn, -löjtnant, -syster. Stridsropet 1888, nr 52, s. 1.
-OMRÅDE~020. jfr -kvarter. Östra Harlem är ett slumområde. ÅbKristHum. 1964, s. 197.
-PROBLEM. problem kännetecknande för slum(men). DN(B) 1933, nr 87, s. 13.
(1, 2) -SOLDAT. jfr -officer. Stridsropet 1889, nr 15, s. 3.
-STATION. om var o. en av de av frälsningsarmén i städer inrättade institutioner som (är lokaliserade i slumområden o.) ägnar sig åt slumverksamhet. Stridsropet 1889, nr 33, s. 3.
(1, 2) -SYSTER. [jfr eng. slum sister] kvinnlig frälsningssoldat med uppgift att arbeta inom slumverksamheten; jfr -officer. Stridsropet 1889, nr 33, s. 3.
-TJÄNST. jfr -arbete, -verksamhet. Trolle O'Neill 3Dram. 2: 26 (1924).
-UNGE. (vard.) jfr -barn. Cederschiöld Livstidsf. 127 (1918).
-UPPRENSNING~020. jfr -sanering. SvLäkT 1935, s. 1076.
-VERK(ET). (numera bl. i skildring av ä. förh.) om organisation inom frälsningsarmén med uppgift att handha bl. a. slumverksamheten (särsk. i uttr. slum- och räddningsverk(et)); jfr räddnings-verk slutet. Stridsropet 1890, nr 10, s. 5. Östergren (: Slum- och räddningsverket; cit. fr. 1921).
-VERKSAMHET~002, äv. ~200. verksamhet för att hjälpa slumbefolkningen o. förbättra förhållandena i slumområden; i sht om sådan verksamhet bedriven av frälsningsarmén; jfr -arbete, -mission, -tjänst. Stridsropet 1888, nr 52, s. 1.
(1 slutet) -VÄG. (mera tillf.) om mycket dålig väg. GbgP 1956, nr 222, s. 7.
-VÄRLD. om den avgränsade värld som slummen bildar. Londons slumvärld. NDA 1913, nr 250, s. 1.
Avledn. (till 1): SLUMMA, v.1 [jfr eng. slum (i bet. 1)]
1) ägna sig åt slumverksamhet. Berger Hörnf. 228 (1915).
2) i ssgn för-slumma, v.2 (med vbalsbst. -slumning), göra (ngt) till slum, ge (ngt) slumkaraktär, ofta i pass. övergående i deponentiell anv.: bli till slum, få slumkaraktär (SvD(A) 1935, nr 293, s. 4 (: förslumningen), DN 1969, nr 123, s. 42 (: förslummades)), o. i den särsk. förb. slumma ned.
Särsk. förb.: slumma ned l. ner. gm nedsmutsning o. d. ge (ngt) slumkaraktär. Fina badstränder slummas ner av skräpsvensken. GbgP 1958, nr 170, s. 11.
SLUMMIG, adj. [jfr eng. slummy] som kännetecknas av slum l. har slumkaraktär. Stridsropet 1894, nr 40, s. 3. (Marseille är) en ful och skorvig och slummig stad. GbgP 1949, nr 128, s. 12.
Avledn.: slummighet, r. l. f. GbgP 1947, nr 71, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content