SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SLAM slam4, sbst.3, n. (Holmkvist BergslHyttspr. 85 (i handl. fr. 1716) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. (Granström SalaGruv. 532 (i handl. fr. 1587), FörhSvSockerfabrFÅrsm. 1921, s. 329); best. slammet (ss. r. l. m. slammen); pl. (om olika slag) = (Ramsay GeolGr. 239 (1909) osv.) ((†) slammer Rinman 2: 718 (1789), VetAH 1792, s. 284).
Ordformer
(schlam- i ssgr 1687 (: Schlamschlich)1900 (: schlambad). slam 1541 (: slamseck), 1613 osv. slamm c. 17551941. slammen, sg. best. 15871921. slammet, sg. best. 1716 osv.)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. slam av t. schlamm l. lt. slam, av omtvistat urspr.]
massa av i vätska svävande l. därur avsatta partiklar (av organiskt l. oorganiskt ursprung) av största finhet (i fackspr. särsk. med kornstorlek understigande 0.5 mm); i sht om sådan massa som medföres av l. utfälles ur vatten i vattendrag l. avloppsledning l. i havet l. som utfälles vid tekniska processer (t. ex. vid malmsovring); stundom övergående i bet.: finkornig orenlighet. Granström SalaGruv. 532 (i handl. fr. 1587). 817 Center (felaktigt för Centner) Slam. Hallenberg Hist. 1: 867 (i handl. fr. 1613; vid silververk). Under ordet (dvs. beteckningen) Slamm förekomma .. åtskilliga andre fina jord- och metallhaltige sedimenter, såsom Svalkarsslamm .. vid alun och vitriols sjudning. Rinman 2: 717 (1789). Af tomma diatomacé-skal bildas .. till väsentlig del det fina slammet i våra Nord- och Östersjöhamnar. Fries Växtr. 280 (1884). TT 1927, Allm. s. 84 (i anläggning för avlopp). TeknVet. VoV. 2: 299 (1928; med kornstorlek understigande 0.002 mm). Det regnade visst ett par timmar / i morse, det är litet slam / i rännstenens smala och rutiga / remsa av makadam. Ferlin DöddansV 16 (1930). Provtagare (av mjölk) åligger att tillse, att .. bestämmelser rörande avlägsnande .. av slam, som vid separering av mjölken avsätter sig å centrifugens inre väggar .., vederbörligen iakttagas. SFS 1936, s. 1027. (Det av Gula floden eroderade) materialet föres huvudsakligen ut i Gula Havet, som får sin färg av slammet. Ymer 1940, s. 100. Vissa slam (från anrikningsverk) avsätta sig relativt lätt, under det att andra hålla sig svävande under lång tid. JernkA 1941, s. 3. — jfr ALLUVIAL-, ALUN-, BOTTEN-, CEMENT-, DAG-, DJUPHAVS-, KALK-, KRIT-, LER-, MALM-, NIL-, RÖT-, SEPARATOR-, SVALKARS-SLAM m. fl. — särsk.
a) (†) i individualiserad anv., liktydigt med: slamkorn. Han genomgick lifvet obefläckad, som svanen genomseglar böljan utan att ett slam fastnar vid hans silfverdun. Beskow i 2SAH 31: 214 (1859).
b) mer l. mindre bildl. Nybom SDikt. 2: 144 (1854, 1880). När krigets störtflod bryter in öfver ett land, för den massor af mänskligt slam och afskräde med sig. Janson Abr. 275 (1901). FinT 1955, s. 3.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slamma, v.): SLAM-AFTER. (förr) gm vaskning av slam erhållen after. Nicander ÅmVetA 1799, s. 42.
-ANALYS. (i fackspr.) jfr analys a. IngHb. 4: 665 (1948).
-ANRIKNING~020. bergv. (avdelning för) anrikning av malmslam. JernkA 1900, s. 538.
-AVSKILJARE~0200. (i fackspr.) anordning för slamavskiljning. 2SvUppslB (1953).
-AVSKILJNING~020. (i fackspr.) avskiljning av slam (från avloppsvatten o. d.); jfr sedimentera 2. SvUppslB 22: 773 (1935).
-AVSÄTTNING~020. jfr avsättning 4 a; äv. konkret. TT 1891, s. 247 (konkret). JernkA 1943, s. 236.
-BAD. [jfr t. schlammbad] i sht med. bad (se d. o. 1 a) i slam; jfr gyttje-bad. 4SvLäkSH 2: 2 (1900).
-BANK. av slam bildad bank (se bank, sbst.1 I 1). Lindström Lyell 188 (1857).
-BASSÄNG. (i fackspr.) jfr bassäng 1 a o. -avskiljare. TT 1898, K. s. 10.
-BERG. (numera bl. tillf.) om berg (se d. o. 1) bestående l. täckt av löst, slamliknande material. Rinman 1: 113 (1788).
-BESTÄMNING. jfr bestämning 6 o. -analys. KatalRGrave 14 (c. 1938).
-BILDANDE, p. adj. som bildar (avlagringar av) slam. SvGeolU C 300: 9 (1920; om förna). IllSvOrdb. (1955; om vattendrag).
-BILDARE. (i fackspr.) jfr -bildande. Almquist Häls. 109 (1894).
-BILDNING. jfr bildning 4; abstr. o. konkret. Hisinger Ant. 6: 134 (1837; konkret). LfF 1900, s. 258 (abstr.).
-BITARE. [efter t. schlammbeisser, sidoform (med anslutning till beissen, bita) till schlammbeis(s)ker, schlammpeizker (se -piskare)] (föga br.) = -piskare. Ymer 1937, s. 311.
-BLANDAD, p. adj. blandad med slam. BtRiksdP 1890, Saml. 1. I. 2: nr 32, s. 4 (om dyjord).
-BLANDNING. (numera bl. tillf.) jfr blandning 1 b. TT 1883, s. 53.
-BORRPROV~02 l. ~20. (i fackspr.) borrprov som består av l. innehåller slam. SvGeolU Ca 6: 58 (1915).
-BOTTEN. botten betäckt av slam. Lindström Lyell 187 (1857).
-BRUNN. (i fackspr.) brunn (se d. o. 1 c α) för uppsamling av slam ur avloppsvatten. TT 1891, s. 246.
-BÄDD. (i fackspr.) jfr bädd 6 a. Hammargren Jordkl. 42 (1854).
-CENTRIFUG. (i fackspr.) centrifug för avskiljande av uppslammade ämnen ur vätska. VaruförtTulltaxa 1: 334 (1912).
-DAMM. (i fackspr.) damm för avskiljning av slam från vatten o. d., sedimenteringsbassäng. TT 1891, s. 247.
-DELTA. (i fackspr.) av slam bildat l. bestående delta (se delta, sbst.2 2). Hedin GmAs. 2: 344 (1898).
-DJÄVUL. [jfr t. schlammteufel, eng. mud devil] zool. (det nordamerikanska) svansgroddjuret Cryptobranchus alleganiensis Daud. (som lever på botten av floder). 1Brehm III. 1: 173 (1876).
-ERUPTION. (i fackspr.) slamutbrott. JernkA 1832, Bih. s. 66.
-FEBER. [jfr t. schlammfieber, eng. mud fever] med. infektionssjukdom orsakad av mikroorganismen Leptospira grippotyphosa Topley et Wilson o. vanl. uppträdande efter arbete på översvämmat land. UNT 1939, nr 19, s. 3.
-FISK. [jfr t. schlammfisch, eng. mudfish] om fisk som lever i slammigt vatten l. borrar i bottenslam o. d.; äv. om fisk som lever på (smådjur o.) slam o. d. (motsatt: rovfisk), fridfisk; utom i a o. b numera bl. tillf. Roffiskarna hafva bättre kött än slammfiskarna. Wretlind Läk. 4: 137 (1896). särsk. (numera mindre br.)
a) (den i Afrika levande) lungfisken Protopterus annectens Owen, afrikansk(a) lungfisk(en); äv. allmännare, om lungfisk av släktet Protopterus Owen; förr äv.: lungfisk. Sundström Huxley 147 (1874; i pl., om lungfiskar). 1Brehm III. 1: 189 (1876; om P. annectens). BonnierKL 7: 876 (1925; i pl., om lungfiskar av släktet Protopterus). 2SvUppslB (1953).
b) (den nordamerikanska) fisken Amia calva Lin., hundfisk, bågfena. Stuxberg Fisk. 83 (1894). 2SvUppslB (1953).
-FLUGA. [jfr t. schlammfliege] entomol. blomflugan Eristalis tenax Lin. (vars larver lever i slam o. d.); äv. allmännare: blomfluga tillhörande släktet Eristalis Latr. Thomson Insect. 350 (1862). 2NF 25: 1410 (1917; allmännare).
Ssg: slamflug-släkte(t). entomol. flugsläktet Eristalis Latr. NF 4: 681 (1881).
-FLÖDE. flöde av slam; jfr -flod. Holmström Geol. 34 (1877).
-FYLLD, p. adj. fylld av slam. Lundell (1893).
-FÄLLNING. (i fackspr.) sedimentering (se sedimentera 1, 2); äv. konkret; jfr fällning 2. JernkA 1828, Bih. s. 46 (konkret). Därs. 1941, s. 41.
-FÄNGE. (i fackspr.) anordning (t. ex. risknippa, gren med lövverk) avsedd att främja slamavsättning i damm o. d.; jfr fänge 3. NF 3: 826 (1879).
-FÄRGAD, p. adj. färgad av slam. Victorin Örnung. 177 (1932; om vatten i flod).
-FÖRANDE, p. adj. om vattendrag o. d.: som för med sig slam. TT 1900, Byggn. s. 81.
-FÖRING. jfr -förande. Ymer 1907, s. 246.
-GROP. grop (i kloak o. d.) för uppsamling av slam. Möller (1807).
-GRÖN. som har den gröna färg som utmärker sjö- l. havsvatten uppslammat med gröna växtdelar; i n. sg. obest. äv. substantiverat, ss. benämning på ifrågavarande färgnyans. Sjöberg Horn Trad. 95 (1928; i n. sg. substantiverat). TurÅ 1954, s. 261.
-GUL. jfr -färgad o. grus-gul; i n. sg. obest. äv. substantiverat, ss. benämning dels på ifrågavarande färgnyans, dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) på alunslam. (Ekenberg o.) Landin (1894; i n. sg. substantiverat, om alunslam). Österling Männ. 46 (1910). SvD(A) 1933, nr 180, s. 7 (i n. sg. substantiverat, om färgnyans).
-GYTTJA. (numera bl. tillf.) gyttja utgörande avsättning av slam (av organiskt ursprung). MosskT 1891, s. 93.
-GYTTJIG, adj. (tillf.) jfr -gyttja. Sparre HetKust. 84 (1934).
-HALT. jfr halt, sbst.1 1; förr äv. konkretare: ingående mängd av slam, innehåll av slam. Bergstrand Geol. 23 (1859; konkretare). Uppl. 1: 35 (1901).
-HALTIG. jfr -halt. Schulthess (1885).
-HAV. om vidsträckt ansamling av vatten uppblandat med (malm)-slam; särsk. (förr) om stor bassäng för avsättning av (fint) slam från vaskning av malm. Rinman (1789; om bassäng). LAHT 1927, s. 631.
Ssg: slamhavs-slam. (numera bl. tillf.) slam i l. från slamhav. Rinman 2: 717 (1789).
-HOLME. holme bildad av slam. Fennia VII. 2: 100 (1892).
-HÅL. [jfr t. schlammloch] (numera knappast br.) = -grop; äv.: muddhål. Möller (1807). Cannelin (1921; om muddhål).
-JORD. jord bildad l. bestående av l. innehållande slam; jfr alluvial-jord. Gadd Landtsk. 3: 49 (1777).
-KALK. (i fackspr.) (kalk i form av) kalkslam utgörande avfall från sockerframställning; jfr saturations-slam. Forsberg Sockerb. 9 (1888).
-KAR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6417). (i fackspr.) kar för slamavskiljning. Rinman 2: 928 (1789).
-KIS. (†) vid omvaskning av slamslig avsatt, sämre material. Rothof 465 (1762). Rinman 2: 1113 (1789).
-KISTA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6417). (numera bl. tillf.) kista (se d. o. 4) för avskiljning av slam; särsk. om förr använd brädklädd urschaktning för uppsamling av malmslam ur utsläpp från ”mjölkista” (se d. o. 2). Möller (1802; under schlammkiste). Almroth Kem. 746 (1834).
-KORN. jfr korn 6 o. -partikel. (Swedberg o.) Teiling Geogr. 1: 77 (1926).
-KRAN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6417). [jfr t. schlammhahn, eng. mud cock] tekn. på ångpanna: utblåsningskran (varmed ångpannan kan tömmas o. befrias från slam); jfr -ventil. Zidbäck (1890).
-KRATER. geol. krater hos slamvulkan. Klinckowström BlVulk. 2: 68 (1911).
-KRYPA, r. l. f. [senare leden till krypa, v.] bot. (växt av) släktet Elatine Lin. (vars arter växer vid o. i vatten o. har krypande stjälk); särsk. om (individ av) arten Elatine hydropiper Lin.; jfr lonke-sarv. Krok o. Almquist Fl. 1: 147 (1935; om släktet). Ursing SvVäxt. Faner. 272 (1944; om E. hydropiper).
-KRYPANDE, p. adj. zool. om fisk o. d.: som kan l. brukar krypa i slam. GHT(A) 1929, nr 166 A, s. 3.
-KRYPARE. [jfr t. schlammspringer, eng. mud skipper; fiskarna kan (skuttande) krypa i fuktigt slam]
1) zool. om fisk tillhörande familjen Periophthalmidæ (vars arter lever i Afrika, Asien o. Australien); i pl. äv. om familjen. 1Brehm III. 1: 236 (1876; om arten Periophthalmus schlosseri (Pall.) Bl. et Schn.). BonnierLex. (1966; i pl., om familjen). särsk. (i sht vard.) bildl.; särsk. dels om bilist som (gm att hålla för låg fart o. d.) hindrar trafiken, dels om tygsko med vattentät sula o. kant. GHT 1957, nr 94, s. 9 (om bilist). SDS 1958, nr 57, s. 6 (om tygsko).
2) [med hänsyftning på en frågetävling i teve 2/2 1957, varvid rätt svar på en fråga med diskutabel formulering ansågs vara: slamkrypare (i bet. 1)] (vard.) om diskutabelt l. oriktigt formulerad fråga i tävling med frågor (frågetävling) l. om misstag av domare i sådan tävling; äv. allmännare, om oriktig uppgift (jfr anka, sbst.1 3). AB 1966, nr 145, s. 5 (allmännare). Expressen 1967, nr 342, s. 23. SvD(A) 1968, nr 200, s. 5. jfr (om frågan i frågetävlingen i teve 2/2 1957): Slamkryparens öde avgörs definitivt kl. 20.30 på lördagskvällen (9/2) inför TV-tittarna (med anlitande av experter). DN(A) 1957, nr 39, s. 10.
Ssg: slamkrypar-, äv. slamkrypare-släkte. zool. till -krypare 1; särsk. om fisksläktet Periophthalmus Bl. et Schn. NF 14: 1414 (1890).
-KÄLLA. [jfr t. schlammquelle] (i fackspr.) om varm, svavelhaltig källa fylld av slam; jfr -sprudel, -vulkan. Rebau NatH 3: 38 (1879).
-LAGER. (i sht i fackspr.) jfr lager, sbst.3 1. Lindström Lyell 84 (1857).
-LAGUN. [jfr t. schlammlagune] (i fackspr.) slamdamm. VästerbK 1965, nr 128, s. 24.
-LAVE. (†) behållare för blandning av (ler)slam med vatten; jfr lave 11 o. -kar. Aken Eldsl. 32 (1797). Möller (1807).
-MASK. [jfr t. schlammfresser, nylat. Limivora, pl.; rörmaskarna lever till en del av slam] (numera föga br.) rörmask; jfr -slukare. Thorell Zool. 2: 427 (1865). Schulthess (1885).
-MASSA. jfr massa, sbst.2 3; i sht i pl. Lindström Lyell 39 (1857).
-PARTIKEL. partikel av slam; i sht i pl. Bergstrand Geol. 23 (1859).
-PISKARE, m. l. r. [(med anslutning av efterleden till piska, v.) efter t. schlammpeizker, till ä. t. peisker, pitzker, beitscher, beis(s)ker, mht. peizger, sannol. av sorb. piskoŕ, motsv. pol. piskorz, till det verb som föreligger i sorb. piskaś, pol. piszczeć, båda med bet.: pipa, av ljudhärmande urspr.; fisken ger ifrån sig ett pipande ljud, då den gripes med handen] zool. (den i centrala o. östra Europa inhemska) grönlingen Misgurnus fossilis Lin. (vilken håller till i slam på grunt vatten o. d.); jfr -bitare. Lilljeborg Fisk. 3: 355 (1890).
-PRESS. [jfr t. schlammpresse] tekn. press (se press, sbst.1 2) för pressning av vätska ur uppslammad massa (särsk. av råsaft från sockerbetor). Grönberger Hvitbet. 20 (1872).
-PRODUKT. produkt (se d. o. 3, 4) av l. utgörande slam. Fennia XII. 9: 9 (1896). Törnstrand Metall. 147 (1927).
-PUMP. [jfr t. schlammpumpe] tekn. pump (se pump, sbst.1 1) för (bort)-pumpning av slam. Wetterdal Grufbr. 118 (1878).
-PUMPMASKIN~002. tekn. jfr -pump. TT 1897, K. B. s. 3.
-PUMPNING. tekn. pumpning av slam med slampump. Wetterdal Grufbr. 118 (1878).
-PUTSA, -ning. byggn. med avs. på vägg o. d.: putsa (se putsa, v.3) med kalkslam; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. TT 1902, K. s. 30.
-REGN. med stoftpartiklar bemängt regn; äv. bildl. Strindberg Hafsb. 80 (1890; bildl.). Ymer 1931, s. 226.
-RIK, adj. rik på slam. 2NF 30: 719 (1920).
-RIKEDOM~002, äv. ~200. jfr -rik. Uppl. 1: 39 (1901).
-RUM. tekn. rum (se rum, sbst.3 6) för uppsamling l. bearbetning (t. ex. filtrering) av slam. TT 1874, s. 118. DN(A) 1933, nr 335, s. 13.
-RÄNNA, r. l. f. (i sht i fackspr.) ränna för slam. JernkA 1890, s. 135.
-RÖTNING. (i fackspr.)
1) i fråga om beredning av lin: rötning (se röta, v.3 1 a β α') med hjälp av slam. Jönsson Gagnv. 395 (1910).
2) rötning (se röta, v.3 1 a β δ') av slam (i avloppsvatten). DN(B) 1958, nr 347, s. 8.
-SAFT. [jfr t. schlammsaft] (i fackspr.) saft (se d. o. 1 d) som (på grund av saturering) bemängts med slam. FörhSvSockerfabrFÅrsm. 1914, s. 26. —
-SAMLARE. tekn. anordning för uppsamling av slam o. d.; jfr samlare 1 c. TT 1877, s. 113.
-SAND. (i fackspr.) fin sand utgörande slam(sediment). Arrhenius Jordbr. 1: 163 (1859).
-SEDIMENT. geol. av slam bestående sediment. Ramsay GeolGr. 255 (1909).
-SEPARATION. (i fackspr.) jfr separation 2, 4; särsk. om förhållandet att slam utskiljer sig från massa (av betong o. d.). TNCPubl. 46: 59 (1971).
-SEPARATOR. tekn. jfr separator 2 o. -avskiljare. KemT 1906, s. 153.
-SEPARERING. (i fackspr.) jfr separera I 3 (a). 2NF 18: 741 (1912).
-SKORPA. (numera bl. mera tillf.) skorpa av (stelnat l. avsatt) slam. Bergman Jordkl. 364 (1766).
-SKRAPA. (i fackspr.) redskap l. maskin för bortskrapning av slam. 2NF 22: 1396 (1915; om maskin för gaturenhållning).
-SKÖLDPADDA~020. [jfr t. schlammschildkröte (i bet. 1), eng. mud turtle (i bet. 1 o. 2)] zool.
1) (den nordamerikanska) sköldpaddan Kinosternon subrubrum (Lacép.), som lever bl. a. i slamrikt vatten; numera vanl. allmännare, om sköldpadda av familjen Kinosternidæ (särsk. i pl. om denna familj). 1Brehm III. 1: 16 (1876). DjurVärld 7: 273 (1962).
2) (†) i pl., om sköldpaddor av överfamiljen Trionychoidea, vars arter gräver ned sig i bottenslam. Sundström Huxley 184 (1874).
-SLIG, äv. (numera föga br.) -SLIKT, förr äv. -SLIKTER. [jfr t. schlammschlich] (förr) malmslig erhållen i form av slam l. gm slamning (se slamma, v. 2). Hiärne Berghl. 452 (1687: Schlamschlich; rättat efter hskr.). Holmkvist BergslHyttspr. 85 (cit. fr. 1716: slamslichter). Rothof 465 (1762: Slammsligt).
-SLUKARE. (i fackspr.) = -ätare; jfr -mask. TurÅ 1942, s. 276.
-SLÄNDA. [jfr t. schlammfliege] (numera mindre br.) sävsländan Sialis lutaria Lin. (vars larver lever i bottenslam), (allmän) sävslända; äv. allmännare, om slända av familjen Sialidæ, sävslända. 4Brehm 14: 186 (1931). 2SvUppslB 28: 778 (1953; i pl., allmännare).
-SMÄRGEL, äv. (numera föga br.) -SMIRGEL. [jfr t. schlammschmirgel] (i fackspr.) smärgel i form av slam l. pulver. Rinman JärnH 19 (1782). Möller (1790: Slammsmirgel).
-SNÄCKA. [jfr t. schlammschnecke; dammsnäckorna lever ofta i slam] (†) = damm-snäcka. Rebau NatH 1: 704 (1879).
-SPRUDEL, r. l. m. [jfr t. schlammsprudel] (numera föga br.) = -vulkan. Svenonius Stenr. 178 (1888). Hagman FysGeogr. 36 (1903).
-STEN. [jfr t. schlammstein (i bet. 1), eng. mudstone (i bet. 2)]
1) (†) vit (finkornig) sandsten använd (i sht) vid slipning, vit slipsten. Wallerius Min. 74 (1747: Schlamsten).
2) geol. av fint material (ngt grövre än hos lersten) bestående (stycke av) sedimentär (stundom oskiktad) bergart (som icke klyver sig efter parallella plan). Ramsay GeolGr. 256 (1909).
Ssg: slamstens-gång. geol. till -sten 2; jfr gång III 2. SvGeogrÅb. 1961, s. 217.
-STRÖM. (i sht i fackspr.) ström av slam l. slamrikt vatten; särsk. om sådan ström från vulkan. Lindström Lyell 287 (1859; från vulkan). LexNatGeogr. (1973; intill sjöbotten l. på havsbotten).
-SUG. (i sht i fackspr.) apparat för uppsugning av slam. SvD(A) 1965, nr 313, s. 10.
-SUGARE. (i sht i fackspr.)
1) person som (med hjälp av slamsug o. d.) suger upp slam. SvD(A) 1967, nr 351, s. 20.
-SUGNING. (i sht i fackspr.) uppsugning av slam. SAOL (1950).
Ssg: slamsugnings-vagn. (i sht i fackspr.) Östergren (cit. fr. 1939; för renhållningsverk).
-SUMP. (i fackspr.) sump för (avskiljning o.) uppsamling av slam; jfr -avskiljare. Holmkvist BergslHyttspr. 85 (i handl. fr. 1716).
Ssg: slamsumps- l. slamsump-slam. (i fackspr.) Rinman 1: 287 (1788).
-SÄCK l. -SÄCKER. [jfr lt. slamsack, pratmakare; förleden möjl. dock urspr. ett lt. slamp-, till slampe, slampa, samhörigt med t. schlampen (se slampa, v.); jfr t. dial. schlampsack, oordentlig flicka] (†) lättfärdig kvinna, sköka. GlSyr. 23: 18 (Bib. 1541). VRP 1642, s. 314 (: din hora och slamsäcker). Heinrich (1828). Anm. I formerna slamzssech o. slamssääck (TbLödöse 254 (1591) resp. VadstÄTb. 216 (1596)) torde skrivningen -(z)ss- knappast åsyfta en förledsform slams- utan snarast vara enbart av ortografisk natur. —
-TILLFÖRSEL~020. tillförsel (gm vattendrag o. d.) av (sedimenterande) slam. Fennia III. 9: 6 (1890).
-TIPPNING. tippning (utstjälpning) av (avfalls)slam (i stor omfattning). DN(B) 1962, nr 41, s. 2.
-TÄCKE. täcke (betäckning) av slam. Lindström Lyell 27 (1857).
-TÄCKT, p. adj. täckt av slam. Upsala 1918, nr 178, s. 4 (om åbotten).
-UTBROTT~02 l. ~20. utbrott av slamvulkan, varvid slam utspys. JernkA 1832, Bih. s. 359.
-VARV. (numera mindre br.) skikt av sedimenterat slam; jfr ler-varv. VetAH 1760, s. 22. SvGeogrÅb. 1944, s. 102.
-VATTEN. slamhaltigt vatten; äv. om vatten använt vid slamning l. vid sköljning av råalun o. d. Rinman 2: 1118 (1789; vid alunbruk). Langlet Ung. 108 (1934). JernkA 1941, s. 1 (vid anrikningsverk).
-VENTIL. [jfr t. schlammventil, eng. mud valve] tekn. ventil för utsläppande av slam- (vatten). Zidbäck (1890).
-VULKAN. geol. [jfr t. schlammvulkan] vulkanliknande bildning av slam (som uppkastats gm uppträngande gaser); äv. bildl.; jfr -källa, -sprudel. JernkA 1828, Bih. s. 14. Laurin Minn. 3: 429 (1931; bildl.).
-ÄMNE. TNCPubl. 5: 29 (1944). Med slamämnen i en sand eller massa menas lera och andra mineralpartiklar, som äro mindre än 20 mikron (0,02 mm) i diameter. AnvProvnFormmaterial III. 3: 1 (1948).
-ÄTANDE, p. adj. (i fackspr.) jfr -ätare. 2NF 25: 866 (1917; om vattendjur).
-ÄTARE. (i fackspr.) djur som äter (organiskt) slam; jfr -mask, -slukare. Rosén Djurgeogr. 5 (1914).
-Ö. ö bildad av slam. Hedin GmAs. 2: 246 (1898).
Avledn.: SLAMMA, v., se d. o.
SLAMMIG, adj. [jfr d. slammet, nor. slammet(e), t. schlammig] fylld av l. bemängd l. betäckt med l. bestående av slam; äv. bildl. Schultze Ordb. 4473 (c. 1755). Nilens slammiga stränder. Topelius Ljungbl. 222 (1860). CGEstlander (1882) i SnoilskyVänn. 2: 267 (bildl.). (Yang-tsïkiangs) gula, slammiga vatten bröt skarpt av mot det klara havsvattnet. Olzon Buck FjärrL 90 (1937).
Avledn.: slammighet, r. l. f. [jfr t. schlammigkeit] Schultze Ordb. 4473 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content